Utfularnas draksådd

Förra veckan tillät sig Anders Jacobsson, en av skaparna av Suneböckerna, att på sin blogg på alltombarn.se skämta om begreppet ”ensamkommande flyktingbarn”. Då tog det hus i helvete, han raderades från sajten och i Expressen utsattes han i flera artiklar för karaktärsmord av Gunilla Brodrej. Även den andre Suneförfattaren Sören Olsson kom med på ett hörn eftersom han på sin twitter och blogg i mars refererat ett barn som undrade om det var möhippa när det såg några kvinnor med burka komma gående. Detta tog Brodrej till intäkt för att kräva total bojkott av författarnas produktion.

Men mothugg kom från Aftonbladet där Lisa Magnusson på ett lysande sätt sågade den ”eljest förträffliga Gunilla Brodrej”s korståg mot Sune- och Bertböckernas författare. Fast det där ”eljest förträffliga” kan jag inte hålla med om, Alldeles nyligen var nämnda Brodrej också ute med utfulningspenseln för att kleta ned Paulina Neuding, detta för att hon i en artikel i SvD hade påpekat att det inte finns någon naturlag som säger att invandrare skall vara överrepresenterade vad gäller att begå brott. Gunilla Brodrej reagerade med att bunta ihop den polska judinnan Neuding med 30-talets nazister, smakfullt, Gunilla…

Samma sak där alltså, en bigott intolerans och en monumental hybris i att se sig som den ofelbare riddaren som försvarar det enda goda. En intolerans som bara leder till att de krafter hon säger sig bekämpa stärks. Men som så ofta så spelar det knappast någon roll hos de Politiskt Korrekta, det är vad de säger sig göra som är viktigt, vilka effekter det får är för dem synligen ointressant. Som Johan Ingerö skriver:

Brodrej är inte problemet här. Hon är symptomet på ett befintligt problem som finns och har funnits länge.

För det första är det naturligtvis helt orimligt att den som vill föra ett intellektuellt resonemang om brottsstatistik först måste avlägga någon slags trohetsed till svensk flyktingpolitik. Om Paulina hade velat diskutera invandrares sjuktal hade varken Brodrej eller någon annan krävt något liknande.

Men viktigast är att människor kan ställas inför den kulturredaktionella folkdomstolen, inte för sina slutsatser utan för vilka ämnen de alls väljer att diskutera. När ett samhälle fungerar på det viset blir möjligheten att föra seriös debatt väldigt begränsad, och det är i sig något farligt.

Jag hade kunnat förstå deras strategi om den hade visat sig det minsta effektiv. Men sanningen är ju den motsatta. Samtidigt som Gunilla Brodrej och andra kulturayatollor brännmärkte, hängde och steglade alla, även uttalade liberaler, som lyfte ”fel” frågor växte inte bara Sverigedemokraterna utan även de betydligt obehagligare Nationaldemokraterna fram och blev tungan på vågen i flera kommuner.

Och även bortsett från den politisk-taktiska aspekten så är det vansinnigt att ha eventuella slutsatser som kriterium för huruvida ett resonemang alls får föras. Det är antiintellektuellt, det är kontraproduktivt, det är, i brist på artiga begrepp, fullkomligt hål i huvudet.

Men Brodrej kommer undan med det, och får sannolikt applåder i sina kretsar. Kretsar som i hög grad är med och formar den svenska debatten. Därför handlar debatten i hög utsträckning om fel saker. Det gynnar politiska krafter, goda eller onda, som vet att anpassa sig efter klimatet.

Som t ex Merit Wager påpekar är många av de som i debatten kallas ”ensamkommande flyktingbarn” i själva verket  vare sig ensamkommande, flyktingar eller barn. Hanne Kjöller tar upp den tråden i DN, men hon tror att antalet det gäller är försumbart, ett synsätt inte alla är eniga om.

Som tur är så finns sedan ett tag alternativa debattforum, som bloggar och Newsmill, där både Jacobsson och Olsson bemött de huvudlösa utfallen från Expressens kultursida. På Newsmill kan man också läsa Pernilla Ouis skriva om hur Rädda Barnen censurerade hennes forskningsrapport som pekade på att det fanns kulturella orsaker till hedersrelaterat våld och tvångsäktenskap (man undrar vilka andra orsaker Rädda Barnen ser?) Som hon skriver: Rädda vuxna räddar inga barn.

Till slut insåg tillochmed Expressen att de var tvungna att ta in en replik från Anders Jacobsson. Men i Prasselmedia dominerar fortfarande inkvisitorerna av Brodrejtyp alltmedan Jimmie Åkesson skrattar hela vägen till Riksdagen…

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Ett svar to “Utfularnas draksådd”

  1. En rödsvartvit värld « No size fits all Says:

    […] har tidigare många gånger skrivit om fenomenet, det tål att påpekas igen och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: