Vårdslöshet i trafik

De rödgrönas besked om Förbifarten i går var inte bara fegt och ett uttryck för svagt politiskt ledarskap. Det visade att oppositionen var beredd att skjuta beslutade, finansierade och ytterst viktiga trafikinvesteringar på framtiden och att strunta i grundlagen, bara för att sopa ett samarbetsproblem under mattan tills efter den 19 september.

Jag har i debatten sett flera som tror att det var riksdagen som beslutade om folkomröstningen om trängselskatt 2006, så var det inte, det gjorde kommunerna själva med sina respektive politiska majoriteter. Riksdagen får nämligen, enligt grundlagen och kommunallagen, inte utlysa kommunala folkomröstningar. (Däremot var det riksdagen som – efter folkomröstningen – stiftade lagen om trängselskatt. Anledningen till att Stockholm inte tog det beslutet är att en kommun enligt lagen bara kan beskatta sina egna invånare.)

Mona Sahlin säger till TT att hon har rådfrågat grundlagsexperter som sagt att deras förslag är lagligt, hon uppgav dock inte vilka dessa experter skulle vara.

Flera sossebloggare har i sina kommentarer låtit meddela att den utlovade folkomröstningen är höjden av demokrati. Tja.. Jag låter Martin Tunström på Smålandsposten bemöta det:

Stärker det demokratin? Ett svar är att demokratin snarare försvagas. Ty vem är ansvarig om väljarna röstar nej, medan majoriteten av de politiker som ytterst styr kommunen faktiskt anser att projektet är viktigt för stadens utveckling? De folkvalda politikerna ska då driva en politik som de själva inte tror på.

Statsvetaren och folkomröstningsexperten Olof Ruin är också tvivlande inför lämpligheten av en folkomröstning enligt de upplagda linjerna.

Jag anser också att om man tar en fråga till omröstning, bryter man ut den ur ett större sammanhang. Ofta är ju politikens uppgift är att binda samman eller att ha en överblick av hur olika frågor hänger ihop, säger han.

Jonas Eliasson, professor i transportsystemanalys på KTH påvisar i sin debattartikel i DN i dag hur allvarligt detta skulle skada Sverige om de rödgröna skulle vinna valet och lyckas driva igenom sin trafikpolitik.

Därför var det ett avgörande framsteg när regeringen och Stockholmsregionen lyckades komma överens om ett paket där regionen fick avgörande inflytande över vad trängselskattepengarna skulle användas till. Oavsett vad man tycker om paketinnehållet var det väsentligt att regionens egna folkvalda var de som bestämde vad regionens egna pengar skulle användas till. Det var nyckeln till att vi äntligen kunde få till stånd en trängselskatt i Stockholm, något som genererat enormt intresse från hela världen.

Infrastrukturplaneringen i Sverige har länge dragits med ett annat problem, nämligen att olika regioner haft så mycket att vinna på att överdriva nyttor och underskatta kostnader av investeringar. Om det ändå är staten som betalar, så har ju varje region alla skäl i världen att medvetet eller omedvetet överdriva hur billig och bra en investering i just deras region är.

Helt nyligen har nu staten börjat betona att regioner själva ska vara med och bekosta investeringar som gynnar dem. Det är klokt, eftersom det minskar incitamenten till glädjekalkyler och kostnadsöverdrag.

Dessa två reformer – trängselskatt och ökad regional medfinansiering – är bland det viktigaste som hänt överhuvudtaget på infrastrukturområdet i Sverige på många år. Det är dessa framsteg som står på spel om Cederschiöldspaketet om Stockholms infrastruktur rivs upp.

Bägge reformerna hänger på att regioner måste våga lita på att staten håller ingångna avtal – även vid ett regeringsskifte. Om regionerna inte tror att slutna avtal respekteras – varför ska man då bidra med egna pengar, insamlade via trängselskatter eller på annat sätt?

De rödgrönas agerande kan inte beskrivas med svagare ord än skandalös ansvarslöshet. De är villiga att manipulera grundlagen och att förstöra de två viktigaste framstegen för infrastrukturen i landet på decennier. Makten framför allt, vad den används till är för dem sekundärt…

För övrigt sammanfattar Eliasson koncist varför det behövs både Förbifart och utbyggd kollektivtrafik:

Förbifarten minskar trängseln på Essingeleden och vissa andra leder, minskar sårbarheten och oförutsägbarheten i transportsystemet, och framför allt ökar den tillgängligheten till arbetsmarknad och bostäder i hela länet och bidrar därmed till högre sysselsättning och mindre överhettad bostadsmarknad.

Investeringar i kollektivtrafik är utmärkt och mycket angeläget, men kommer inte kunna minska vägträngseln väsentligt, och utanför Stockholms mest centrala delar och existerande spårkorridorer blir det snabbt orimligt dyrt att med kollektivtrafik skapa stora ökningar av tillgängligheten.

Att ställa Förbifarten mot kollektivtrafikinvesteringar är som att avkrävas att välja mellan en hammare och en skiftnyckel.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Ett svar to “Vårdslöshet i trafik”

  1. ”Alla folkomröstningar som ägt rum har ställt unika krav på hur de utformas. Även en folkomröstning om infrastrukturen i Stockholm län skulle kräva en särskild reglering som anger villkoren för en sådan omröstning.” « essbeck Says:

    […] 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: