Stolt men inte nöjd

Efter en veckas semester, vilket innebar att jag gick upp två timmar tidigare än vanligt på morgnarna för att arbeta i valet, så började valdagen med sömnunderskott. Jag delade ut valsedlar, var på ett dubbelt födelsedagsfirande, delade ut valsedlar och sedan var det dags för valvaka på Münchenbryggeriet. Efter en riktigt rolig fest konstaterade jag att tunnelbanan slutat gå, åkte nattbuss, sov tre och en halv timme, jobbade och var på gruppmöte i Stadsbyggnadsnämnden. Idag har det bara varit ordinarie jobb på schemat, rena semestern…

Valvakan var fylld med kända och okända moderater, föreningsordförande, borgarråd och kommunalråd, medlemmar, valledare, europakandidater, muffare, före detta partiledare och nuvarande partiledare. Det var ett dipp i stämningen då rösträkningen börjat och prognosen sa att vi tappat ett mandat och sossarna vunit ett, men vartefter de stora distrikten räknades så rättade det till sig och vi kom över vårt förra valresultat, medan sossarna stod still.

Slutresultatet blev att Alliansen slog vänsterblocket i både mandat och procent. I Stockholms stad och län blev vi största parti. I Stockholms stad kom Socialdemokraterna fyra(!), slagna av Folkpartiet och Miljöpartiet. Visst skulle man velat ha bättre siffror, men tappet till Folkpartiet beror på Marit-effekten och deras tydligare Europapolitik och tappet till Piratpartiet på vår behandling av FRA-lagen och Ipred. Om partiledningen nu lär sig något av det inträffade har vi goda chanser att ta tillbaka de rösterna 2010.

Jag är stolt över den fantastiska kampanjinsats som gjorts av Brommamoderaterna, av Moderaterna i Stockholms stad och i Stockholms län (det har säkert gjorts mycket bra ute i landet också, men det kan jag inte uttala mig personligen om). Utan det hästjobb som våra medlemmar, förtroendevalda och anställda gjort hade det sett mycket värre ut.

Jag är inte nöjd med de verktyg vi fick att arbeta med. Inte nog med att vi hade den tunga ryggsäcken av partiledningens misslyckade integritetspolitik att släpa på, partiledningen hade fått för sig att det gick att vinna ett EP-val på diffust prat om svensk förträfflighet och vikten av sunda statsfinanser. P J Anders Linder och Hanne Kjöller har helt rätt i sina respektive ledarstick i dag. Det var inte en tillfällighet att Gunnar Hökmark fick kraftigare ovationer än Fredrik Reinfeldt på valvakan.

Ge oss en bra integritetspolitik, sluta flirta med kvoteringsälskarna och fega inte ur i principdebatten med sossarna, det är fackmedlemmarnas sida vi skall stå på, inte fackföreningarnas. Då kommer det att kunna gå hur bra som helst i valet 2010.

Lite siffror: Stockholms stad: (M) 23,4%, (FP) 17,5%, (MP) 16,7%, (S) 15,1%

mitt eget valdistrikt Bromma 21, Bällsta, så gick vi framåt:

M 33,2 (+5,6)
C 2,5% (+1)
FP 17,3% (+5,6)
KD 2,5% (-4,6)

S 10,2% (-10,7)
V 1,4% (-5,2)
MP 14,8% (+11,7)

JL 4,6% (-12,8)
SD 1,1% (-3)
PP 9,2% (+9,2)
FI 2,8% (+2,8)

Glädjande är också att valdeltagandet här gick upp från 39,1 till 52,9%

Återstår att se hur det går med personrösterna, i skrivande stund leder Gunnar Hökmark före Anna Maria Corazza Bildt och Christofer Fjellner, övriga har under fem procent kryss vilket om det håller i sig innebär att Anna Ibrisagic kommer in som fyra.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om ,,,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: