Serieköpslagen och myten om den lyckliga tecknaren

Mattias Svensson har läst en bok om moralpaniken mot serietidningar på 50-talet och vad hittar han där om inte myten om den lyckliga serietecknaren

”Man ska inte skylla serietidningarna på dem som skriver kriminalserier. De är inte fria människor. De gör vad de blir tillsagda att göra – annars… Men de måste så klart, precis som serietidningsförsäljarna, frukta serietidningsindustrins hänsynslösa ekonomiska makt.
När vi utökade våra studier till dem som tecknar serierna, kom vi fram till att de var långt ifrån förtjänta av att skuldbeläggas, de var också offer. Jag tvivlar på att det finns någon tecknare som ägnar sig åt att rita kriminalserier som hade detta som sin ambition i livet”

Hittad via Hanna på ProjO.

I Östersunds-Posten fortsätter debatten om bästa sättet att bekämpa trafficking, två ledande moderatkvinnor tror att lösningen är en skärpt sexköpslag (hur nu det ens teoretiskt skulle kunna hjälpa de 75% av offren som inte hamnar i sexsektorn?) Hanna Wagenius och jag tror att det är öppna gränser och fattigdomsbekämpning.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Ett svar to “Serieköpslagen och myten om den lyckliga tecknaren”

  1. Seriemördarna i Ecpat « No size fits all Says:

    […] Moralpaniken består, men dess objekt förändras. På 50-talet var det serierna i sig som var boven och det var de stackars tecknarna som skulle räddas, ingen kunde ju frivilligt arbeta som serietecknare… […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: