Centrum mot Rasism, liket lever

För en tid sedan kom en märklig försvarsskrift för Centrum Mot Rasism och deras kampanj mot den ”rasistiska” glassen Nogger Black. En kampanj jag uppmärksammade då det begav sig. Fallet beskrivs förtjänstfullt av G-Svampen :

Min första tanke när jag läste artikeln i SvD är att “Fallet Nogger Black” är ett försök att i efterhand försvara och rättfärdiga CMRs verksamhet, genom att blanda bort korten. Och även genom att spela på folks inneboende rädsla för att bli stämplade som rasister, i hopp om att det ska kväsa fortsatt debatt. Det har ju fungerat tidigare. Detta gör debattörerna genom att indirekt påstå att kritiken mot CMR (och sedemera försvaret av glassen Nogger Black) i sig är ett utslag av rasism. Genom detta cirkelresonemang försöker man alltså fastslå att glassen visst var rasistisk, eftersom de som försvarade glassen själva var rasister.

Men debatten handlade faktiskt inte om glass! Den handlade om att CMR misskötte sin verksamhet, och att de slösade med skattepengar på att i princip inte göra ett smack. De (skatte-) pengar som betalades ut till CMR gick inte till någon verksamhet med syfte att motverka rasism. Pengarna lades istället på att inreda flashiga lokaler på Sveavägen i Stockholm, och liknande.

När CMR väl vaknade till liv och insåg att demokratin hotades av någonting så infernaliskt som en rasistisk vaniljglass med lakritssmak, så var det i princip deras första case. Ingen hade hört talas om dem innan de inledde sina glassprocesser. Många, bland annat jag själv, uppfattade deras tilltag som löjeväckande. Inte för att jag ser våra svenska glassar som heliga och värda att försvara mot allt ont, utan därför att jag ser den rasism som finns här och var i vårt samhälle som ett problem. Och som bara förvärras genom att de som ska arbeta mot rasism ägnar sig åt rena idiotier.

Efter valet så drog staten in sitt direkta stöd på 5,5 miljoner om året och vi var många som trodde att organisationen var borta. Men hos Mattias Svensson ser jag i en kommentar att Centrum Mot Rasism fortfarande existerar. Vem som numera betalar för deras furstliga residens på en av Stockholms dyraste adresser (de har sedan artikeln dock flyttat… från Norrmalm till Östermalm) går dock inte att utläsa, men en kvalificerad gissning är att det indirekt är skattebetalarna som fortfarande står för fiolerna. Hur CMR:s kvinnosyn ser ut nuförtiden vore också intressant att veta.

[uppdatering: Mattias Svensson har plöjt försvarsskriften och hittat ett taffligt och tendentiöst hantverk fyllt av förvanskade citat och oanvändbara eller missvisande källhänvisningar]

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: