Vad är bäst, att tala gott eller att göra gott?

På sin blogg ställer socialdemokraten Martin Andersson i Borlänge frågan “Varför vill moderaterna sänka biståndet till världens fattigaste länder med 8 miljarder?” Han låter svaret hänga i luften, men insinuerar att det beror på ett snålt ointresse för svältande och AIDS-drabbade.
Men det är tvärtom Martin. Det är inte den som skyfflar mest pengar som bryr sig mest om att mottagarna blir hjälpta.
Jag skrev om det redan i september, Please stop the aid!

Fler och fler ifrågasätter ”sanningen” att u-landsbistånd i sig är något gott, något som bidrar till något annat än att få oss att känna oss goda. I juli var den kenyanske ekonomen James Shikwati på G8-mötet i Skottland för att argumentera för ett avskaffande av biståndet. Här är han i en intervju medDer Spiegel: SPIEGEL: Mr. Shikwati, the G8 summit at Gleneagles is about to beef up the development aid for Africa…
Shikwati: … for God’s sake, please just stop.
SPIEGEL: Stop? The industrialized nations of the West want to eliminate hunger and poverty.
Shikwati: Such intentions have been damaging our continent for the past 40 years. If the industrial nations really want to help the Africans, they should finally terminate this awful aid. The countries that have collected the most development aid are also the ones that are in the worst shape. Despite the billions that have poured in to Africa, the continent remains poor.

Ämnet har blivit aktuellt i dagarna genom en serie reportage från Uganda skrivna av Hanne Kjöller: Rundresa i Biståndsland

Det är [i biståndsbranschen] de resursstarka ugandierna ser pengarna och framtiden. Det är där de lägger sitt studiekrut och sina terminsavgifter. På en framtid i den konstlade biståndsmarknaden som när som helst kan vara borta. Medan det landet skulle behöva är läkare, tandläkare, revisorer, jurister, ekonomer, civilingenjörer, entreprenörer och ja, kort sagt alla andra civila yrken.

VEM KAN KLANDRA DEM? Alla gör vi val utifrån det samhälle vi lever i. De råkar leva i ett samhälle där FN och andra biståndsorganisationer erbjuder finfina löner, anställningsförmåner och karriärvägar.

Men det är karriärer som för det första är villkorade, för det andra bidrar till någon form av status quo.

Afrika behöver inte biståndsmiljarder, de behöver frihandel och hjälp att bygga upp ett rättssamhälle med trygga regler så att människor vågar satsa på att bygga upp för framtiden. Biståndsmiljarder bryter ned rättssamhället.

För socialdemokratin har det räckt med att säga att man vill väl och så skicka en massa pengar. Någon undersökning av hur utfallet blir i verkligheten är inte intressant, tvärtom, det vill man inte veta av. Svenska skolanarbetsmarknadenoch sexköpslagen är bara några exempel. Om det hade räckt att slänga skattepengar och goda intentioner på problemen skulle vi redan leva i Paradiset.

Nej, det är dags att slänga ut dem som tror det räcker att känna sig goda och sätta dit sådana som bryr sig om att det blir bättre i verkligheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: