Sossarna vill annektera minnet av Ådalen

Ibland märks det väldigt tydligt att det är valår.

I gårdagens SvD stod en ovanligt absurd nyhet . Socialdemokraterna skall den 14 maj, på 75-årsdagen av ”Ådalshändelserna” 1931, högtidlighålla minnet av de fem som dödades av militärens kulor. Men vänsterpartiets och andra vänstergrupperingars representanter får inte vara med vid ceremonin. Plötsligt känner man en rätt skarp dunst av historieförfalskning.

Skotten i Ådalen blir precis som alla historiska händelser alltmer sammansatta ju närmare man ser på dem. Konflikten började när Graninge ville sänka pappersmassestuvarnas löner. Vild strejk utbröt. Strejkbrytare skeppades in och några av dem misshandlades. Militär kallades in för att skydda bruket i Lunde: och det var när en grupp om kanske tre tusen demonstranter efter ett möte arrangerat av Transport gav sig av mot bruket som konfrontationen ledde till fem döda och fem sårade. Det första skottet verkar ha avlossats då en militär tyckte sig se en demonstrant sikta mot en officer som fallit av sin häst. Ingen har dock kunnat bevisa att arbetarna var beväpnade, och ingen har heller kunnat bevisa motsatsen.

Ola Larsmo i DN [111101, tidningen har gjort om websidan och artikeln finns tyvärr inte kvar där].

Lasse har bloggat om sossarnas kapning av ”firandet” och i mars skrev Stefan om Ådalenmyten. Jag kommenterade då i den tråden:

“Brottet var hunger” brukar det heta.
Jo tjena. Det blir inte sannare för att det upprepats i 75 år. Demonstranterna var inte fredliga, de blev inte mördade och CG Ekman stod inte bakom dödsskjutningarna – som återigen påstås i en insändare i LO-tidningen som valsat runt på sossebloggarna den senaste tiden.
Att de dog berodde på ett felaktigt beslut av ett befäl i en alltmer upptrissad våldsspiral.
Att militär kommenderats ut på demonstrationsvägen berodde på att de strejkande dagen innan grovt misshandlat andra arbetare, som inte strejkade. Ett stort demonstrationståg var på väg mot de arbetandes förläggning, hade de nått fram kunde det ha blivit ett blodbad.
Felet Mesterton gjorde var att han inte insåg att det inte fungerade att skjuta varningsskott i marken framför demonstrationståget. Skotten rikoschetterade och träffade demonstranterna. Feltänkt, ja, en tragedi för de inblandade, ja, mord, nej.
Ådalen gjorde att Socialdemokratin insåg vad våldsagitationen ledde till och de slog hårt ned på våldsförespråkarna i vänstern. För retoriskt bruk och behållandet av den inre friden så var det dock passande att vartefter tiden gick framställa de döda som offer för oprovocerat våld från (den borgerliga) överheten.

4 svar to “Sossarna vill annektera minnet av Ådalen”

  1. Ådalenmyten åter igen « No size fits all Says:

    […] kommenterade på bloggen för fem år sedan: “Brottet var hunger” brukar det heta. Jo tjena. Det blir inte sannare för att det upprepats i […]

  2. Om politisk historia « No size fits all Says:

    […] historieskrivningen inte ens kan vara konsistent med sig själv. Ett typexempel är historierevisionismen om Ådalen 31. Niklas skriver om historierevisionismens okrönta drottning: Åsa Linderborg. […]

  3. Om Ådalenmyterna | No size fits all Says:

    […] är det tioårsdagen av att Socialdemokraterna och LO kapade minnesdagen för de som dödades i Ådalen 14 maj […]

  4. Om Ådalenmyterna - Frihetligt Says:

    […] är det tioårsdagen av att Socialdemokraterna och LO kapade minnesdagen för de som dödades i Ådalen 14 maj […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: