Diskussionens vågor går höga på nätet angående SSU-ordföranden Anna Sjödins natt i fyllecell och hur hon hamnade där. Många har redan från början bestämt sig för att tro bara på den ena eller andra parten när anklagelser om misshandel, rasism och sexism viner i luften.
Det lär ta ett tag innan vi kommit någotsånär i närheten av någon slags sanning om vad som egentligen hände. Men vad gäller de eventuella tillmälena så skrev Björn Lindberg i swnet.politik den bästa kommentaren jag sett hittills:
[D]e skymford ord man svänger sig med i stridens hetta avslöjar allt som oftast bara något synligt attribut hos motparten, inte en djupt känd föreställning hos uttalaren. Om någon utsäger ”ditt feta svin” kan man anta att mottagaren är överviktig, däremot inte att förolämparen hyser ett starkt hat mot tjocka personer. På samma sätt måste skällsord som ”svartskalle” och ”bitch” tolkas. Det är bara ett simpelt retoriskt knep att försöka svartmåla den som använt dessa uttryck som rasist eller sexist.
Meningen med ett skällsord är ju för sjutton att mottagaren skall taga illa vid sig; naturligt då att använda ett starkt negativt laddat ord.
No size fits all 