Nobelpalatset som aldrig byggdes

Dagens stormiga debatt om det nya Nobelcentret på Blasieholmen hade kunnat undvikas om opinion och beslutsfattare varit mindre fega för ett sekel sedan. I dag delas Nobelprisen ut i Konserthuset och festen för pristagarna hålls i Stockholms stadshus, men det kunde blivit annorlunda. Redan då de första Nobelprisen delades ut 1901 diskuterades behovet av ett kombinerat kontor för stiftelsen och festhall för utdelningen av priserna. Uppdraget gick sedermera till Ferdinand Boberg som november 1911 lade fram sitt förslag: Nobelpalatset. Ett imponerande hus med lokaler för kontor och en festsal som kunde hysa 2000 personer, det skulle ha legat på höjden på Skogsinstitutets tomt, där Strandvägen slutar.

Nobelpalatset möttes av kritik som ”orientaliskt, främmande, osunt och osvenskt” och stoppades. Tyvärr.

Några år senare skulle Östbergs förslag till Stockholms stadshus komma att motarbetas med i stort samma argument, men det projektet hade turen att drivas under ett kort tidsfönster då debatt och beslutsfattande inte var lika inskränkt. Apropå det, vad tyckte Ragnar Östberg själv om Nobelpalatset? Han kritiserade det för att vara stilblandat med italienska inslag. Slå upp ”ironi” och diskutera i små grupper…

Bild: Nobelstiftelsen

Bobergs föreslagna Nobelpalats var en väldig skapelse som tornade upp sig på Ladugårdsberget vid Strandvägens fond. En blandning av islamsk moské, italiensk Frascativilla, indisk pagod och amerikansk skyskrapa. En hetsig stadsbyggnadsdebatt bröt ut och efter två år drog sig Nobelstiftelsen ur samarbetet.

Nobelprisets utdelning och Nobelfesten hamnade så småningom hos Bobergs kontrahenter, nämligen i Tengboms Konserthuset respektive i Östbergs Stadshuset. Idag påminner enbart namnen på parken (Nobelparken) och den intilliggande gatan (Nobelgatan) samt den idag fortfarande gällande stadsplanen från 1911 om Ferdinand Bobergs stora projekt.

Så Gamla Skogsinstitutet, byggt 1773 och renoverat 1856-58, ligger fortfarande kvar i Nobelparken, nu är det ombyggt för att hysa den israeliska ambassaden.

Stadsplan sedan 1911, kartan stämmer inte med verkligheten. Bild: Wikipedia/Stockholms stad

Men det är ju inte försent än. Nobelstiftelsen äger ju fortfarande ritningarna de köpte för 9000 kronor för ett drygt sekel sedan. Just Nobelparken kommer nog inte på fråga längre, men det finns ju en stor tomt bakom Nationalmuseum har jag hört.

Det är inte bara utsidan som räknas

I torsdags fick vi i Stadsbyggnadsnämnden en dragning av det vinnande förslaget i arkitekttävlingen för ett nytt Nobelcenter. Det var som tidigare meddelats David Chipperfields kontor som vann med sitt förslag som kan beskrivas som en lysande mässingslåda.

Som synes kan placeringen ändras

Axess tror att byggnaden blir ett modernistiskt helvete som ingen vill fira i. Det vågar jag fastslå är fel, den arkitektoniska lösningen på insidan är av erkänt mycket hög kvalitet. Det är utsidan som många har problem med. Viktor Barth-Kron tycker dock att det är en låda man kan leva med: Att göra alla nöjda går som vanligt inte. Det finns en naturlig förklaring till att de allra flesta hus ser ut som lådor, låt vara med olika lösningar för taken. Ett mer vågat förslag av Sydneyoperatyp skulle, på den platsen, knappast heller mötas av idel uppskattning. VB-K konstaterar att på den platsen så är det vinnande förslaget en kompromiss som få gör vågen för men de flesta kan acceptera.

Återigen demonstreras problemet med Stockholmsk arkitekturdebatt: Upprördheten handlar om utsidan medan insidan ignoreras. Man talar form men glömmer funktion. Båda är viktiga, men bara den ena diskuteras.

Debatten kring Nobelcentret har dock den senaste tiden lika mycket handlat om vad som rivs som om vad som byggs. I tävlingsreglerna gavs möjligheten att behålla tullhuset och sjömagasinen på plats eller att inte göra det. Samtliga tre finalister valde att inte behålla några av de byggnader som nu finns på platsen. Men allt är inte klart i och med att tävlingen är avslutad. Det är fortfarande vi politiker som har sista ordet. Förslaget skall nu bearbetas innan det går ut på samråd, troligtvis till sommaren. Innan det går ut kommer vi i nämnden att tycka till om det, det finns då möjligheter att till exempel flytta på saker, jag konstaterar att möjligheten som gavs att fylla ut kajen inte heller utnyttjades av det vinnande förslaget.

Det nya huset kommer inte alls bara att användas till Nobelprisutdelningar eller konferenser. Själva idén med byggnaden är att den skall vara tillgänglig och den kommer att ha en bottenvåning som är öppen året runt för allmänheten utan inträdesavgift. Man skall dessutom komma ihåg att platsen som, sitt centrala läge till trots, nu är något av en avkrok inte kommer fortsätta vara det. När tunnelbanan i och med Alliansens beslut nu förlängs till Nacka kommer (T)–Kungsträdgården inte längre att vara en märkligt placerad slutstation utan ligga centralt på en kapacitetsstark linje som går från nordväst till sydöst. Det ger helt nya möjligheter för allmänheten att enkelt använda sig av all den kultur och vetenskap som finns, och kommer att finnas, på Blasieholmen och Skeppsholmen.