Archive for juni, 2012

Ingen rättighet parkera gratis

27 juni, 2012

Minns ni Nils Marcks von Würtemberg? Det var han som, bland annat med motiveringen alla borde ha rätt att ställa bilen utanför sitt hem, oavsett var man bor överklagade höjningen av boendeparkeringsavgiften på Östermalm. Han stoppade därmed höjningen för alla och utnämndes, inte helt motvilligt, av DN till boendeparkerarnas hjälte. Jag skrev om det i maj.

Förra måndagen förlorade han i Förvaltningsrätten i Stockholm. Avgiftshöjningen är laglig. Förvaltningsrätten skriver i domen:

Kommunerna har genom 2 § KAL fått kompetens att ta ut ersättning i form av en avgift för rätten att parkera i den omfattning som behövs för att ordna trafiken. Av bestämmelsen framgår vidare att för att underlätta för dem som bor i ett visst område att parkera inom området får avgifter tas ut efter särskilda grunder. Enligt förarbetena till bestämmelsen (prop. 1984/85:14 s. 13) måste kommunerna för att kunna utnyttja avgifternas styreffekt maximalt ha rätt att bestämma avgifterna efter särskilda grunder för dem som omfattas av boende- och nyttoparkering. Bestämmelsen innebär därmed enligt förvaltningsrättens mening att likställighetsprincipen inte är tillämplig beträffande kommunfullmäktiges beslut om hur dessa avgifter tas ut.

Vad Nils Marcks Von Würtemberg anfört innefattar inte några sådana omständigheter som medför att det överklagade beslutet ska upphävas i enlighet med 10 kap. 8 § KL. Överklagandet ska därför avslås.

KAL är juridiska för ”Lag om rätt för kommun att ta ut avgifter för vissa upplåtelser på offentlig plats m.m. SFS 1957:259”. 2 § ger alltså kommunen rätt att ta ut parkeringsavgifter i den mån det behövs för trafikens ordnande, dvs högre avgifter i områden med hög belastning och lägre eller inga i övriga:

I den omfattning som behövs för att ordna trafiken får en kommun ta ut ersättning i form av en avgift för rätten att parkera på sådana offentliga platser som står under kommunens förvaltning och som kommunen har upplåtit för parkering.
Grunderna för beräkning av avgiften beslutas av kommunfullmäktige.

Kommunen behöver dock inte ta ut samma avgifter ens av alla som parkerar på samma plats, kommunen får ta ut särskilda (alltså lägre) avgifter av näringsidkare, lokalt boende och andra med särskilda behov, s k boendeparkering:

Därvid gäller följande. För att underlätta för näringsidkare och andra med särskilda behov av att parkera i sitt arbete eller för dem som bor i ett visst område att parkera inom området får avgifter tas ut efter särskilda grunder av dem som beslutet gäller. Avgiften får i sådana fall fastställas till ett engångsbelopp för en viss period. Rörelsehindrade får befrias från avgiftsskyldighet.

Kommunen får ta ut självkostnadspris av yrkestrafik, detta kan innebära att det blir såväl billigare som dyrare än vad det skulle blivit om avgiften tagits ut ”för trafikens ordnande”, hänger ni med?

För upplåtelse på offentlig plats som står under kommunens förvaltning av särskilda uppställningsplatser för fordon, som används i yrkesmässig trafik för personbefordran eller i taxitrafik, får kommunen ta ut avgift med det belopp som behövs för att täcka kommunens kostnader för användningen.

Förvaltningsrätten fann alltså att KAL utgjorde ett sakligt skäl att frångå likställighetsprincipen som finns i Kommunallagens §2, SFS 1991:900

Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.

Det var den likställighetsprincipen som Marcks von Wurtemberg anförde som skäl för sin överklagan. Men det höll inte, den tolkning som kommunen, och jag, gjorde, vann. Om inte det här domstolsutslaget överklagas vinner det laga kraft efter tre veckor, alltså i mitten av juli.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om ,

EUrektil dysfunktion

26 juni, 2012

Tidigare i år presenterade EU-kommissionen en rapport om hälsan hos män i Europa. Men den officiella versionen skiljer sig märkbart från den rapport som forskargruppen lade fram och fick godkänd i vintras.

I både den ursprungliga (mycket omfattande) rapporten och forskarnas egen sammanfattning finns avsnitt om bland annat sexuellt beteende, kondomanvändning, män som offer för våld, självmord, konsekvenser av skilsmässa, erektil dysfunktion och infertilitet. Dessa ämnen har utelämnats i kommissionens officiella version. Andra delar av rappportsammanfattningen återges däremot ordagrant, till exempel avsnitten om alkohol, fetma, cancer, olyckor och tandhygien.

Ordet ”homosexuell” förekom 7 gånger i forskarnas resumé, ordet ”skilsmässa” 12 gånger, ”erektionsproblem” 14 gånger och ”kondom” 16 gånger.
I den rensade rapporten, som gavs ut av EU-kommissionen, förekommer orden inte en enda gång. Ordet självmord fanns 42 gånger i originalet, i den censurerade rapporten var bara 9 kvar. Rapporteringen i svensk media har varit kortfattad, men i Danmark är den desto grundligare, till exempel har Danmarks Radio talat med en av den censurerade rapportens huvudförfattare, Svend Aage Madsen på Rigshospitalet. Han är chockad över att hans och kollegornas sammanfattning blivit utsatt för vad han kallar ”systematisk censur”.

Tidningen Politiken rapporterar [min översättning, redigering och länkning]

Vi levererade vad [EU-kommissionen] bad om, men med hokus-pokus blir allt det som de inte bryr sig om att höra försvunnet. Vem som helst kan se att det handlar om gammaldags familjevärderingar och tabun. Men om vi inte får upplysa om prevention, självmord och speciella hälsoproblem för homosexuella kan vi inte heller göra något åt det. På det sättet är kommissionens ingrepp enormt grovt och avgjort hälsoskadligt.

Man kan hitta forskarnas ursprungliga rapport på cirka 400 sidor på kommissionens webbplats. Här går den under namnet ”Extended Version” och presenteras som att vara för speciellt intresserade forskare.

Den kortare versionen, där orden ”kondom” och ”sexualitet” inte nämns en enda gång, är enligt hälsokommissionärens talesman Frédéric Vincent den officiella versionen. Den skall ge en enklare överblick, och det är den som skickas ut till politiker och andra beslutsfattare både inom medlemsstaterna och EU-systemet.

Det lugnar inte kritikerna.

Det gör bara saken värre, det är just de som måste fatta beslut och agera för att förbättra villkoren som inte hör om dessa viktiga områden inom mäns hälsa, säger [EU-parlaments]ledamoten Britta Thomsen (S).

Politiken har bett henne att jämföra olika versioner av rapporten. Hon betecknar kommissionens redigering som ”Djupt, djupt chockerande.”

Trodde ni att enkelspåriga fördomar hos Kommissionen var begränsade till vetenskapliga rapporter? Klart ni inte gjorde, det var tyvärr inte en överraskning att PR-avdelningen återigen havererade i en kampanjvideo för arbetet att locka fler kvinnor att syssla med forskning: Science: It’s a girl thing!

Sanna sammanfattar:

Bokstäver som imiterar läppstiftsklotter basunerar ut att vetenskap ”är en tjejgrej”. Bokstaven ”i” i Science utgörs av – japp – ett läppstift.

Och då talar vi bara om loggan. Satsningens första kampanjfilm delades ivrigt på internet under helgen – och inte för att folk var förtjusta. Det är verkligen magiskt dumt. Silhuetter av kvinnor som åmar sig och paraderar i högklackat, rosa, droppande nagellack, rosa, laboratorieutrustning som glittrar i strålkastarsken, rosa, en karl i vit rock vid ett mikroskop begapar tre textilt sparsamma tjejer, rosa, färgglada vätskor och pudriga explosioner, kvinnor som fnittrar förtjust när de ser molekyler… Ja, ni fattar. Det här med kullkastade klichéer gick sådär.

Kommissionen borde verkligen skaffa bättre pr-konsulter, det är bara ett par månader sedan det senaste mediala magplasket, en reklamfilm för utvidgningen av EU. Malin Siwe skrev om det då:

Snabb sammanfattning. Stor öde industrihall. Asiatisk kampsportare gör konster. Europeisk kvinna i gul Killbilly-overall stirrar stint. Duvor flyger upp. Indisk snubbe med turban, skägg och kroksabel gör sina stridsgester. Därpå en perfekt musklig svart kämpe. Bruden stirrar lite till, klonar sig och bildar en ring av tolv europeiska kvinnor runt de främmande aggresiva männen. Kvinnorna sätter sig i yogaställning, männen i mitten går upp i rök och kvinnorna förvandlas till EU-flaggans tolv stjärnonr. Därpå följer följer kommissionens meddelande: ”the more we are, the stronger we are”.

Alltså. Är tanken att ju fler länder som är med i EU desto bättre blir vi på att förinta utomeuropéer? Eller tänkte kommissionen att till exempel Kina, Indien och Brasilien ska gå med i EU och då låta sig representeras av tolv europeiska stjärnor? Eller hade direktoratet för utvidgning bara alldeles för mycket pengar på reklamkontot och alldeles för lite omdöme? [...]

Kränkt är jag inte. Men förbannad. Det här är inte första gången Brysselbyråkraterna med alldeles för stora budgetkonton gör reklam som förolämpar EU-medborgarnas intelligens. Skär ner budgeten. Rejält. Och gärna retroaktivt.

Malin Siwe blev tyvärr inte hörsammad, vi skattebetalare hade helst sluppit se kommissionens senaste alster om flickor och vetenskap. [uppdatering, Expressen vill fortfarande lägga ner EU:s propaganda som kostar 20 miljarder per år]

Och fortfarande finns det de som tycker det vore en bra idé att låta EU centralt bestämma över moralfrågor

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Svenska Dagbladet i balansfällan

24 juni, 2012

Det är bara ett par dagar efter att media rapporterat om ännu ett utbrott av en smittsam och farlig barnsjukdom, även denna gång i Järna, även denna gång beroende på att smittspridarna inte vaccinerat sig. Vad gör då Svenska Dagbladet? Jo i en stort uppslagen artikel idag sprider de vaccinfobikernas myter som vore de att jämställa med den medicinska vetenskapens slutsatser. (Och det är inte första gången)

I SvD:s artikel idag kan vi läsa att:

Rörelsen Vaken har tagit fram ett informationsblad mot vaccineringen som delats ut på gator och i brevlådor.

Alltså, snälla SvD… Vaken.se är en organisation som bland annat har åsikten att vi styrs av rymdödlor genom Illuminati. Vilken blir SvD:s nästa källa när de känner att de behöver ”balansera” ett reportage? Avpixlat? SvD intervjuar

Andre Lindgren, skribent på Vaken [som] tycker att de dödsfall som rapporterats i USA, även om man inte kunnat knyta dem till vaccinet, borde vara nog för att stoppa vaccinationen.

–Att sambandet inte är bevisat betyder inte att sambandet inte finns. Det enda rätta vore att återkalla vaccinet tills alla samband är utredda, säger han.

Och där diskvalificerade han ju i och för sig sig själv. Jag säger som Johan Ingerö:

Vaken har, som sannolikt enda organisation, portats från SVT Debatt(!!!). Men för SvD duger den?

SvD lägger idag alltså ett uppslag på att skrämmas om risker med gardasilvaccin. På nästa sida publiceras en liten TT-notis (ej på nätet) om att farlig smitta sprids i Järna: Röda hund och mässlingen i återkommande utbrott på grund av Vidarklinikens uppmaningar att inte vaccinera…

Som tur är finns det på tidningen personer på rätt sida av gränsen mellan medicin och vidskepelse. Sanna Rayman skrev i torsdags på ledarbloggen att hon inte vill skattefinansiera vaccinfobikerna, helt rätt. Att hennes arbetsgivare då betalar lön till dem kan inte kännas alldeles kul.

Det senaste, helt onödiga, utbrottet av en sjukdom som borde varit utrotat i Sverige kom alltså i antroposofernas Järna, tolv fall av röda hund, det högsta antalet sedan 1996. Infektion med röda hund under tidig graviditet innebär en hög risk för allvarliga skador på fostret.

Enligt [statsepidemiolog Annika Linde] är röda hund den kanske mest allvarliga av de tre ”barnsjukdomarna”: mässling, påssjuka och röda hund. Detta trots att sjukdomen ofta knappt ger några symtom alls.

- Men risken för fosterskador är så stor. Som exempel kan jag nämna att när vaccinet mot röda hund infördes brett i Sverige så fick en av två klasser för hörselskadade barn på Manillaskolan i Stockholm stänga, eftersom antalet hörselskadade barn hade minskat så.

Järna är ett av Sveriges absolut starkaste MP-fästen, det är ingen slump att det starkaste politiska stödet för Vidarklinikens verksamhet  också återfinns i det partiet, men det finns också även på andra håll.

[uppdatering, tre veckor senare är antalet smittade av röda hund uppe i 32, samtliga i Järna.]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Mandom, mat och morske män

21 juni, 2012

I dag publicerade DN Kultur en artikel som kunde varit intressant. Amelie Björk, redaktör för Tidskrift för genusvetenskap, skrev om kopplingen mellan köttätande och manlighet. En inte ointressant frågeställning. Det finns massor att diskutera när det handlar om kön, sex och mat. Men att det skulle haverera framgick redan av ingresssen:

Att döda djur och äta kött ingår i mannens hävdande av sin dominans över djur, kvinnor[!] och barn[!!].

Därefter följde ett insnöat teoretiserande med extrema ”exempel”, mest syftande till att vi skulle förstå att artikelförfattaren läst några böcker (Derrida! Butler! Descartes!) och sett några filmer (filmad skönlitteratur alltså), allt landande i förutbestämda slutsatser (Manlighet – dålig. Kvinnlighet – bra) vilket gjorde artikeln ointressant för alla utanför artikelförfattarens lilla kabal. Ett mycket intressantare inlägg i frågan har Björn W producerat, men honom ger DN inga uppslag.

Artikeln känns som att den är skriven för nästan 15 år sedan. I en tid när män inte förväntades vara matintresserade utom när det ska grillas på sommaren, medan kvinnor förväntades banta och vara vegetarianer.

Av hela de senaste årens jättelika förändring i synen på mat och vad vi ska äta syns inte ett spår. LCHF diskuteras inte alls. Det faktum att de som vill gå ner i vikt numera ofta rekommenderas att byta ut frukt och rotfrukter mot kött och fett lyser som en blinkande fyr med sin frånvaro. Den stora bacontrenden på nätet de senaste åren (ofta driven av kvinnliga matbloggare) nämns eller diskuteras inte heller.

Det är så synd, för det finns så mycket intressant som skulle kunna diskuteras. Om sexualitet, könsroller och mat. Som diskrepansen mellan å ena sidan synen på vegetarianer som blodfattiga och asexuella, och å andra sidan klustret av polyamorösa vegetarianer. Om hur kvinnor kan framhäva sin köttslighet genom kött (hej bacon på internet!).

Hela spänningsfältet med hur vi erotiserar mat finns det så oerhört mycket att säga om. Hur vi ibland använder mat för att sublimera sexualdriften. Hur vi använder mat för att förföra. Hur matbloggandet på gott och ont gör att vårt ätande idag så att säga ‘äger rum på scen’ på ett sätt det inte gjorde tidigare. Ätandets offentlighet.

När DN tidigare utnämnt 2012 till baconets år pga av baconkola, baconglass, min egen baconsprit mm hade det varit intressant om detta sattes i ett sammanhang i diskussionen. När korvstoppning på bara något år går från klassiskt kvinnlig husmorssyssla till något hipstermän gör hade jag velat se en diskussion om vad som är föränderligt i matens könsroller och vad som inte är det. Detsamma med (den passerade) surdegstrenden. Husmorssyssla som blev hipstermanlig trend som blev vardagsmat.

Omsvängningen i restaurangköken från ett idealiserande av testosteronstinna alfahannar (Gordon Ramsay, MPW, Anthony Bourdain mfl) till ett oerhört mycket mer nedtonat ideal (ex Mathias Dahlgren, Magnus Nilsson mfl) är också intressant. Särskilt när denna förändring sammanfaller med vurmen för konservering, surdeg, äkta vara, ‘hemgjort’, mormors mat och allt annat som för 15 år sedan hade setts som feminint kodat i köken.

Vad vi äter och varför är intressant. Jag ser väldigt gärna att genusvetare, litteraturvetare och andra från humaniorasfären ger sig in i debatten om vad vi äter och varför. Men för att det ska bli bra och intressant så krävs det att de faktiskt är matintresserade. Annars kommer slentriantolkningarna som ett brev på posten, och då sitter vi där med en diskussion som inte handlar om hur vi äter idag utan hur vi åt på nittiotalet.

Ja, en sådan debatt måste faktiskt föras av någon som är matintresserad. Vegetarian eller karnivor spelar därvidlag ingen roll, men de skall veta vad de talar om. För, som Hanna Marie konstaterar, så dras trovärdigheten i frågor om köttätande ner rejält av det faktum att artikelförfattaren tror att kotletter kommer från nötdjur…

Amelie Björk har dock förtjänstfullt raserat en annan genusmyt, den om att kvinnliga svenska akademiker skulle vara alltför självkritiska.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om 

DN i tvivelaktigt sällskap

14 juni, 2012

I måndags släppte Timbro en granskning av Caremaaffären. DN:s redaktionschef Åsa Tillberg skulle ha närvarat vid presentationen av rapporten men uteblev, enligt uppgift eftersom hennes häst var för hög att parkera på Kungsgatan. DN:s chefredaktör Gunilla Herlitz uteblev också, det ryktas att hennes foliehatt inte gick in genom dörren. I Expressen avfärdade hon kritiken, som vanligt med personangrepp och misstänkliggöranden av avsändaren, inte med fakta.

Dagens Samhälle avslöjade förra veckan att vd:n för Trygg Hälsa, alltså han som försett DN med uppgifter för att starta drevet mot Carema, själv varit mycket nära att stängas av från landstinget för ekonomiska oegentligheter:

Med stöd av en hemlig promemoria från revisionsföretaget Price Waterhouse Coopers samt ett beslut i Revisorsnämnden avslöjar vi att verksamhetschefen Anders Hellström misstänks ha lurat landstinget och begått skatte- och bokföringsbrott med medborgarnas pengar.

850 000 kronor har försvunnit från bokföringen och satts in på privatkonton i SE-Banken. All dokumentation har vi överlämnat till Ekobrottsmyndigheten i Stockholm. Anders Hellström är samme man som slog larm om systematisk vanvård på Koppargården, vilket hamnade i DN och ledde till den så kallade Caremaskandalen.

Eftersom både stadsdelsförvaltningen, Vårdförbundet (sjuksköterskorna) och Carema upplevde att Trygg Hälsas läkares sätt att samverka med övrig personal var ett hinder för god vård och hotade patientsäkerheten ville man i fjol byta till konkurrenten Legevisitten.

I så fall hade Trygg Hälsa förlorat drygt 2 miljoner om året i intäkter och sannolikt gått i konkurs. Anders Hellström, som av DN betraktas som en djupt trovärdig person, hade alltså goda skäl att skaka av sig både stadsdelschefen i Hässelby-Vällingby Leif Spjuth, äldreomsorgschefen Annica Dominius samt vårdgivaren Carema Care.

Det är inte den enda märkliga omständigheten. Förutom Anders Hellström var den huvudsaklige uppgiftslämnaren till DN den medicinskt ansvariga sjuksköterskan, MAS, Marie Sundström.

Marie Sundström har till stadsdelens jurist uppgett att all korrespondens med Trygg Hälsa skett via e-post. Vi har därför gått igenom mejltrafiken mellan Marie Sundström och Anders Hellström från 2010 till våren 2012. Under en period på 27 månader saknas det helt e-post för 17 månader (70 procent) av tiden och det finns ingenting om ”skandalen” i medierna.

Den begränsade korrespondensen förefaller helt osannolikt för en MAS och ansvarig läkarorganisation, som driver tre boenden i Hässelby-Vällingby. Vi har dock hittat några mejl som är mycket graverande.

För att kontrollera deras övriga kontakter har vi gått igenom alla telefonsamtal från Sundström till Hellström sedan den 1 juni 2011. Det visar sig att de haft intensiv, daglig kontakt. Från den 12 augusti, efter semestern, fram till jullovet ringer hon honom 177 gånger på 83 dagar. Särskilt intensiv är kontakten i samband med larmrapporterna, DN:s publiceringar och i anslutning till stadsdelsnämndens olika möten. Då ringer hon doktor Hellström 3-5 gånger per dag.

Men det finns inte ett enda mejl dem emellan under perioderna som berör Koppargården och medierna. Det är ytterst anmärkningsvärt, särskilt som deras e-post vid mindre kontroversiella perioder förefaller, professionellt sett, normal.

Dessa två personer har DN byggt hela sin rapportering på. Att dessa två personer har starka personliga skäl att smutskasta Carema och stadsdelsförvaltningen behöver i sig inte betyda att de har fel, även tjuvar kan ju bli bestulna, men att bygga ett drev enbart på dessa människors utsagor utan stöd av hårda fakta är usel journalistik. Dagens Media och nu  Timbrorapporten har, med öppna källor och faktauppgifter visat på en annan bild än den DN givit. Allt var inte frid och fröjd då Carema drev Koppargården, men det var det inte då kommunen drev den heller, att Carema skulle varit speciellt olämplig att driva äldreboende  finns ingen grund för i materialet.

DN har inga hårda fakta för sin version, bara hörsägen, det är därför de så desperat försöker angripa trovärdigheten hos dem som kritiserar DN:s journalistiskt undermåliga rapportering, för fakta kan de faktiskt inte bemöta. Hur gärna de än vill sälja prenumerationer.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Vaccinvarnarna vantolkar vetenskapen

10 juni, 2012

Den senaste ronden mellan antivaccinlobbyn och vetenskapen utkämpas nu mellan två program i public service. I går strimlade Medierna i P1 den tendentiösa och vilseledande rapporteringen om Gardasilvaccineringen mot livmoderhalscancer som P3:s Nyhetsguiden bedrev samtidigt som det pågick en stor vaccinering av unga kvinnor med just Gardasil. Det ungdomsinriktade aktualitetsprogrammet i P3 har steg efter steg tvingats backa och ta tillbaka sina påståenden om vitt spridda biverkningar, men på sin hemsida vill de fortfarande inte erkänna några sakfel. Trots att Medierna påvisat rena osanningar så erkänner Nyhetsguiden på sin höjd att de varit ”otydliga”. Bland länkarna (av vilka för övrigt noll bekräftar Nyhetsguidens påståenden) lyser en med sin frånvaro: koncernkollegan Mediernas granskning av dem.

Det är kul och roligt att vår rapportering engagerar. Det är en av Sveriges radios stora förtjänster att vi kan rapportera och belysa på olika sätt.

Ah, engagerande rapportering från Nyhetsguiden! Eller som det heter på ren svenska: ”Vi har ingen aning om vad vi pratar om och vi bryr oss inte heller så länge det ger lyssnarsiffror. Vad spelar det för roll att vi inte kan skilja på påstådda och bekräftade biverkningar och att vi direkt förfalskar vad en intervjuad läkare sagt? All publicitet är bra publicitet!” Hur mycket Nyhetsguiden är intresserade av ett annat, och rimligare, sätt att rapportera och belysa framgår med övertydlighet. Andra vinklar från Sveriges Radio får läsaren/lyssnaren leta upp själv. Lyssna här, reportaget om vaccin börjar 13.20 in på programmet.

Då det handlar om vetenskap, speciellt medicinsk vetenskap, så finns faktiskt inte utrymme för att rapportera på olika sätt hur som helst. Det är inte ord som står mot ord, vissa utsagor har starkare stöd än andra. När vetenskapsjournalistik möter den vanliga journalistikens ryggmärgsreflex att hålla på ”den lille mot etablissemanget” så blir det ofta ordentligt fel.

Nyhetsguidens haveri är bara det senaste, under våren har kritiken varit hård mot Svenska Dagbladets och dess medicinreporter Inger Atterstams hårdvinklade kampanjjournalistik mot svininfluensavaccineringen 2009, Kjell Häglund plockade i sin krönika i Journalisten i februari ner Svenska Dagbladets självrättfärdiga skryt och en mycket bra genomgång av tidningens ohederlighet i vaccineringsrapporteringen gjordes av bloggen Tankebrott.

Smittskyddsinstitutet svarade själva på kritiken från SvD, deras ödmjukhet och avsaknad av förutfattade meningar gör att SvD:s upphetsade tonläge framstår i pinsam relief:

Vi kan bara jämföra oss med länder som vi vet använt ungefär likartad metodik som Sverige och som har relativt likartade levnadsförhållanden. Därför har vi, för att få en ungefärlig uppfattning, valt att jämföra oss med Danmark och Norge. Influensaepidemin kulminerade tidigare i Norge än i Sverige. Trots att Norge till slut vaccinerade nästan lika stor andel av befolkningen som Sverige, drabbade epidemitoppen där en ovaccinerad befolkning. I Danmark valde man att endast vaccinera riskgrupperna. Både Norge och Danmark rapporterade 0,29 fler döda per 100 000 invånare än Sverige. Med motsvarande dödstal hade ytterligare 27 personer avlidit i Sverige p.g.a. influensa under 2009. Till det kommer att vaccinet hade effekt och skyddade svenskarna mot influensa även under andra vågen 2010-2011. Jämfört med vad som rapporterats från Danmark sparades därmed ytterligare cirka 30 liv.

Även om vi ser tecken på att pandemin tack vare vaccinationen slog mildare mot Sverige jämfört med andra länder – och även om det sannolikt snarare är 60 än sex liv som räddats tack vare vaccinationen i Sverige – är de mycket få i förhållande till kostnaden för vaccinet. Siffran är sannolikt också för liten ur etisk synvinkel om man ställer den i relation till de cirka 150 narkolepsifallen. Hade vi i Sverige å andra sidan beslutat att inte använda det inköpta vaccinet så hade varje dödsfall i influensa under pandemin setts som ett misslyckande, och beslutet att inte vaccinera hade ifrågasatts. ”Efterklokheten” måste nu användas i bedömningen av hur vi bör förbereda oss inför nästa pandemi – när det gäller bedömning av befolkningens immunitet, epidemiologisk uppföljning, riskbedömning för svår sjukdom i relation till möjliga vaccinationsstrategier, vaccinsäkerhet och hur vi ska informera om vad vi vill göra och varför.

I vinras bloggade jag om vaccin i allmänhet och mässlingvaccin i synnerhet: Vaccin är solidaritet. Frågan är fortfarande aktuell. Under våren har det rapporterats om flera fall av mässlingen i Järna. Det är ingen tillfällighet, Vidarkliniken där fick i fjol kraftig kritik från Hälso- och Sjukvårdsnämnden i landstinget. Bland de märkliga råden som fanns på klinikens hemsida var att skrubba utslagen med rotborste så att sjukdomen så att säga fördelades jämnt över kroppen. Bakom rådet finns Jackie Swartz, barnpsykolog på Vidarkliniken och tidigare BVC-läkare. Han hänvisar till sina studier av 350 barn och ungdomar som drabbades av ett utbrott av mässling i Järna åren 1994 till 1996.

Jadu Jackie, säger det dig något att det var just i Järna detta utbrott skedde och det där än i denna dag dyker upp nya fall av den annars i Sverige extremt sällsynta men farliga sjukdomen? Retorisk fråga. Det är klart det gör, antroposofirörelsen ser barnsjukdomar som en del av vuxenblivandet, det är i själva verket önskvärt att barnen smittas så att kroppen genom sin kamp [meta]fysiskt omformas från att vara en del av föräldrarna till att bli en egen individ. Den antroposofiska inställningen är, liksom exempelvis Jehovas Vittnens vägran att ta emot blodtransfusioner, till sin natur religiöst grundad och måste därför diskuteras teologiskt snarare än skolvetenskapligt. De flesta vaccinationsmotståndare anger dock inte religiösa utan skolvetenskapliga skäl till att vägra barnvaccination och i dessa fall kan man rätt av konstatera att de helt enkelt har fel.

Expressen har också skrivit om Vidarklinikens inställning till barnvaccineringar: Bluffvården måste bort. För vetenskaplig moteld mot antivaccinationsrörelsen: läs Vaccininfo. Tankebrott bloggar om vaccin, förintelsen och medias balanshysteri. Anne Brynolf bloggar om Expressens och P3 Nyhetsguidens dåliga vaccinjournalistik

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Urspårat bildreportage på Arlanda Express

8 juni, 2012

Bloggen Genusfotografen har tittat på Arlanda Express´ tidning Xpress från i somras, de hade en stor artikel om Sveriges Mästerkock Louise Johansson. Man kan säga att bildsättningen spårade ur där. Jag har inget emot att det spelas på könsroller i reportage, både med och mot. Det ”manliga” sättet att framställas behöver inte vara det enda rätta, inte heller för män. (Och jodå, även mäktiga män uppmanas av fotografer att göra tokroliga saker, kom ihåg bilden på Olof Johansson med uppkavlade byxor i vattnet vid Öresundsbrons fäste). Men att hon poserar barfota i köket blir löjligt och bilderna med vattenslangen, speciellt den sista, är sexistiska eftersom de inte har med saken att göra. De kunde möjligtvis platsat om hon presenterat en sensuell kokbok, vilket hon inte gjorde.

Som Carl Johan konstaterar i en kommentar, problemet är att text och bild inte hänger ihop. Andra drar slutsatsen att det ju behövs två för att dansa tango, fotograf och fotograferad. Jag förstår mycket väl att Louise Johansson tycker det är roligare att posera stajlad i fina klänningar än att fotograferas i ett allvarligt uttryck lagandes mat i sina vanliga arbetskläder. Och man skall inte sticka under stol med att kvinnor gärna använder sin skönhet i marknadsföringen av sig själva. I det här fallet blev effekten dock mycket märklig.

Just fenomenet med kvinnor som dricker vatten på bild har jag också berört tidigare: Kvinnor har uppenbarligen svårt att träffa munnen när de dricker, men de verkar lyckas bättre då de äter sallad ensamma, det senare gäller för övrigt även män, och alla kan ju hitta glädjen i inkontinens. Läs här.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Gärna pension, men först en rejäl medalj

7 juni, 2012

Svenska soldater har utkämpat krig i Afghanistan i över tio år. Nu börjar samhället så smått uppmärksamma deras insatser, bland annat genom medaljutdelningar, senast i går på nationaldagen.

Johanne Hildebrandt skrev i samband med veterandagen förra veckan:

[V]eterandagen, då de soldater som har tjänstgjort utomlands hedras. Om du hade bott i något annat land hade du förmodligen kunnat fira detta med en folkfest med parader, uppvisningar av stridsflygplan, rockband, ceremonier som direktsänds i tv, hoppborgar, öltält och dylikt. Men eftersom vi befinner oss i Sverige kommer en betydligt mer stillsam ceremoni att hållas på Gärdet i Stockholm, där bland annat några soldater från FS19 får medalj för de extraordinära insatser de utförde i Afghanistan.

Ceremonin är visserligen större än den var förra året och prins Carl Philip kommer att vara där, vilket är synnerligen hedervärt. Bara det faktum att man infört en officiell veterandag och delar ut medaljer är trots allt ett stort steg framåt i ett land, där inte alla förstår vad en insats kan kosta i uppoffring för både soldater och anhöriga.

För varför kan svenskar beundra kändisar som inte gjort något annat än att synas mycket offentligt men inte soldater som riskerat sitt eget liv för att skydda civila i ett annat land? Soldaterna har ju trots allt uträtta något av verkligt värde. FS19 hjälpte exempelvis till att genomföra ett val i Afghanistan som talibanerna gjorde allt för att förhindra. En soldat sårades, hårda strider utkämpades, men FS19 gjorde sitt absolut yttersta för att skydda valarbetare och röstsedlar.

Medaljerna på veterandagen och nationaldagen är ett erkännande från samhället att det bryr sig, utdelandet är en symbolhandling som är mycket viktig för de berörda:

För Ahmad Saadoun betydde dekorationen mer än bara själva utmärkelsen.

– Nu kan man på något sätt avsluta på riktigt.

Tyvärr är det ännu inte så många andra än Försvarsmakten själv som bryr sig, det enda massmedium som rapporterade från utdelandet 6 juni var Svenska Dagbladet, till exempel valde Expressen aktivt bort att berätta vad prins Carl Philip gjorde på Slottet fast de nämnde att han var där.

Och återigen visar det sig vilket urbota dumt beslut det var att avskaffa svenska ordnar för svenska medborgare. I stället för att dela ut den historiska Svärdsorden måste i stället Försvarsmakten uppfinna nya medaljer, exempelvis ”sårad i strid”. Återinför ordensväsendet!

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 38 andra följare

%d bloggare gillar detta: