Hundra nyanser av brunt, gult, grått, rött, vitt och svart

I går var jag tillsammans med mina kollegor från Stadsbyggnadsnämnden Regina Kevius, Erik Slottner, Elina Åberg, Roland Bjurström och några till på besök hos Statens Fastighetsverk som berättade om arbetet med att renovera Stockholms Slotts fasader.
Ledordet i renoveringsarbetet är ”återhållsam dominans”. Slottet tar ensamt upp nästan en fjärdedel av Gamla Stans yta och norra och östra fasaderna är höga som elvavåningshus. Slottet är en väldig byggnad, omfattningen av renoveringsbehovet blir därefter. Arbetet att byta och renovera de tio tusen kvadratmetrarna sten beräknas ta 22(!) år. Arbetet startades i fjol och blir alltså klart någon gång runt 2033.

Sandstenen från Gotland som användes då Slottet byggdes är lättarbetad, finkornig och mycket lämplig för skulpturer och fina detaljer, nackdelen är att den håller dåligt. Därför kommer de för vädret hårdast utsatta partierna att ersättas med tåligare sandsten från Tyskland. När skulpturerna skall renoveras är dock originalsten absolut att föredra. På Gotland bryts för närvarande ingen sandsten, men det finns täkttillstånd för brytning i Grötlingbo (Söder om Hemse) och Valar (söder om Burgsvik). Informationen vi fick igår var att det lutar åt att det kommer att startas brytning på nytt.

Samtidigt med stenarbetena diskuteras putsen, det finns inga tekniska skäl att ta bort den, tvärtom, den är av så stark kvalitet att man skulle förstöra tegelväggarna den sitter på om man försökte ta bort den helt. Däremot måste den bättras på i kanterna där stenen har bytts, det går också att byta ytlagret för att ändra färgsättningen om man skulle vilja det. På 90-talet fördes diskussioner om att ändra färgen på Slottet, då lutade jag också åt att det vore roligare med en gul fasad, som Slottet hade under en del av 1700-talet. Men efter att ha hört redovisningen igår tycker jag nog att den nuvarande nyansen, som samspelar med sandstenen, är att föredra.

Förr hade man ett friare färgval eftersom man då också målade stenen, men det är inte ett alternativ längre, det riskerar att förstöra den. Dessutom är slottet som sagt enormt stort. En kraftig färg skulle göra att Slottet tog över omgivningen helt. Projektledningen räknar med att fatta beslut om Slottets framtida färg inom ett halvår, även om det blir samma som idag så måste putsen färgas in igen eftersom pigmenten har lakats ur.

Det är dock inte så att Slottet nu bara är ”brunt”, tittar man närmare ser man mer:

Närbild på puts
Här syns tydligt färg- och strukturvariationen i ballasten, det fina grus som används som utfyllnad i Slottets puts. Röda, grå, svarta och vita nyanser med inslag av kvarts som gnistrar i solen. Reliefen gör att det blir liv i fasaden, något helt annat än en slät målad yta.
Renoverad slottsfasad med en del utbytta stenar
Och så här ser samma puts ut på avstånd. Bilden visar den nyrenoverade norra längan. Den nya sandstenen syns tydligt men den kommer med tiden att närma sig den gamla i färg. Det går också att patinera ytan så den får samma nyans som den gamla. Varken den slutliga utformingen eller metoderna att komma dit är färdiga, det  är ett läroarbete där de enklaste delarna tas först.

Sockeln är utförd i Roslagssandsten med sin fantastiska färgvariation, den är ännu svårare att få tag på än gotländsk sandsten. Roslagssandstenen kom från flyttblock i Norra Uppland och Gästrikland men det finns knappt några sådana kvar längre, därför ersätts den med andra bergarter. Under arbetet har varenda sten i sockeln plockats ner och de gamla fästena ersatts av nya i rostfritt syrafast stål. De gamla fästena hade rostat sönder och därvid expanderat med sådan kraft att de sprängde loss delar av fasadstenen.

Hela det enorma renoveringsarbetet bottnar ytterst inte i estetiska skäl utan i säkerhetsskäl. Tunga stenar har fallit ned från fasaden, det är därför stora delar av den, till exempel mot Yttre borggården, nu täcks av väv. Det enskilt största renoveringsbehovet gäller balusterdockorna – ”staketpinnarna” på taket – de är i mycket dåligt skick och står för en tredjedel av renoveringsbehovet. Det var när en 50 kg tung balusterdocka föll från taket 2005 som Fastighetsverket insåg att läget var akut.

Att arbetet tar så lång tid beror på många saker; Dels så finns det inte så många kunniga hantverkare tillgängligt, dels är det brist på rätt sorts sten, dels är det begränsade anslag varje år, dels är det ett arbete som man måste lära sig från grunden och anpassa till just den här byggnaden och dels går det inte att arbeta i den del av Slottet som renoveras eftersom buller och damm gör det omöjligt att vistas i rummen innanför. Det är inte så att Slottet står tomt, det är fyllt med verksamhet, och när det skall utrymmas en del så är det ett väldigt pussel att hitta ersättningslokaler, ju mer som skall utrymmas desto svårare.

Om man tycker det här med olika bergarters egenskaper, logistik för stenförsörjning, urgamla hantverkskunskaper och mändger av obskyra byggnadstekniska termer är intressant kan man nörda ner sig hur mycket som helst, en bra början är att läsa Fastighetsverkets förstudie från 2009.

[uppdatering: första etappen är nu klar, i höst kommer Statens Fasrighetsverk att utföra provputsningar med olika nyanser på fasaden]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

About these ads

Ett svar to “Hundra nyanser av brunt, gult, grått, rött, vitt och svart”

  1. manen Says:

    2033?!?

    jävlarimig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 37 andra följare

%d bloggare gillar detta: