Archive for april, 2012

Låg takhöjd i svensk migrationsdebatt gynnar SD

29 april, 2012

Den centerpartistiske riksdagsmannen Staffan Danielsson skrev ett inlägg på DN Debatt i torsdags: ”Unga män över 18 år skall inte behandlas som barn”. Bakgrunden är att Sverige ensamt tar emot mer än en fjärdedel av alla som söker asyl som ensamkommande flyktingbarn i EU. Kostnaden har stigit brant och tar nu 40% av det totala anslaget till asylmottagning i Sverige. Det Danielsson vill få klarlagt är om alla som söker verkligen är under 18 år, erfarenheter från våra nordiska grannländer tyder på att de inte är det. När personer som egentligen inte uppfyller ålderskraven kommer in på flyktingbarnskvoten medför det flera problem. Som Expressens ledarsida skriver:

För den enskilde är det knappast nyttigt att år efter år leva på en lögn, tvingas förställa sig, bli bemött som det barn man inte är. Han (det är i regel en han) kommer att tvingas ljuga för doktorer om sin ålder, vilket kan försvåra diagnostik och behandling av sjukdomar. Han kan tvingas jobba till 75 i ett hårt kroppsjobb för att få sin pension. Det är heller inte bra att placera vuxna män på samma institutioner som barn. Det är knappast bra för barnen, och de vuxna kan konkurrera ut barn i ett system där det alltid är brist på resurser.

Det Danielsson i sin mycket försiktigt skrivna inlaga vill är alltså att vi skall följa våra åtaganden enligt internationella konventioner där 18-årsgränsen är mycket tydlig. Det borde väl inte vara så kontroversiellt?

Välkommen till det svenska debattklimatet. Reaktionen blev den väntade, han fulades ut som rasist för att han ens tyckte att det fanns en fråga att diskutera, Södermanlands Nyheters reaktion är typisk: Danielsson är ute och tassar på bruna jaktmarker. Centerpartiet, liksom Alliansens andra partier sprang benen av sig för att ta avstånd från den centerpartistiske riksdagsmannen Danielsson.

Wovon man nicht sprechen kann, darüber muß man schweigen

Det är dock inte alla som åkallar Wittgenstein. Sanna Rayman skriver som vanligt klokt i SvD. Widar Andersson skriver i Folkbladet att Danielsson ställer rimliga frågor om barns ålder:

På Centerpartiets hemsida kommenterade den integrationspolitiske talespersonen Fredrick Federley Danielssons DN artikel i går med dessa ord: ”I mina ögon är det lite oklart vad Staffan Danielsson egentligen vill uppnå med sitt inlägg på DN-debatt”.

Federley anser också att ”den åldersbestämning som han efterfrågar finns redan idag” och han slår fast att ”Sverige ska fullgöra sitt ansvar enligt svensk rätt och internationella konventioner”.

Fredrick Federleys kommentarer är av karaktären ”goddag yxskaft”. Det är dessutom ohyfsat och ohederligt att antyda att Danielsson skulle vara motståndare till att Sverige ska fullgöra sitt ansvar för världens flyktingar. Danielsson ifrågasätter inte alls detta. Det är däremot uppenbart vad Staffan Danielsson vill uppnå med sin artikel. Han pläderar för att Sverige ska göra noggrannare kontroller av att de som söker asyl som barn; verkligen är barn. I grunden finns en omtanke om det svenska flyktingmottagandet. Asylkraven för barn är på goda grunder lägre än för vuxna. Om det är på det viset att ett betydande antal av dem som beviljas asyl som barn egentligen är vuxna så innebär det att ”svensk rätt och internationella konventioner” missbrukas och manipuleras.

Erik Laakso skriver, och jag instämmer:

Jag är för fri invandring och fri etableringsrätt som princip. Självklart är att man med ett sådant system inte kan ha ett bidragsbaserat mottagande. Var och en som kommer som fri invandrare har eget försörjningsansvar. Däremot gäller andra villkor för flyktingar. I det perspektivet är det oerhört viktigt att legitimiteten för flyktingmottagandet fungerar klanderfritt och sunt. Just mottagandet av ensamma barn är en grundbult för en demokratisk och human flyktingpolitik. Därför är det viktigt att just den delen av systemet inte missbrukas. Av den orsaken är det viktigt att faktiskt gå igenom vad Staffan Danielsson för upp på bordet för debatt. [...]

Danielsson har uppenbarligen tvekat mycket om att ta upp det här ämnet. Varför är inte så svårt att förstå. Man får ha regnrock på för att skydda sig emot den smuts som kastas helt enkelt. Skillnaden mellan Centern och Sverigedemokraterna och andra främlingsfientliga partier torde dock vara tydlig för varje förnuftig bedömare. Sd har som mål att stoppa invandringen medan C vill ha en generös och rättvis invandring. Alltså är det fulspel på riktigt låg nivå att försöka klumpa ihop dem. Nu får kanske jag också ta på mig regnrocken men sanning och rättfärdighet är viktigare än anpassning och hukande av feghet.

Om vi ska ha den generösa och humana flyktingmottagning som i alla fall jag vill ha, så måste legitimiteten för mottagandet vara starkt. Om vi ska lyckas behålla, eller återuppbygga, den legitimiteten är det rimligt att verifieringen av vilka som är barn och vilka som inte är det, görs på ett rättsäkert och rättvist sätt. Vill vi förhindra de främlingsfientligas framfart i landet är det viktigt med tydlighet i regelverket och att reglerna tillämpas enligt syftet. Det tycker jag alla demokratiskt präglade partier borde kunna vara överens om.

Danielsson själv har i en debattartikel på Newsmill börjat tveka om det går att diskutera invandringspolitik. Ett exempel på hur han bemötts: I ett sju minuter långt inslag i ”humorprogrammet” Tankesmedjan i P3 stämplas han som psyksjuk och jämförs med Anders Behring Breivik. Originellt och kul Tankesmedjan, jättekul

Torbjörn Jerlerup tycker att tystandet av debatten är kontraproduktivt och odemokratiskt:

Grattis ni som fördömer att Staffan Danielsson skrev sin artikel. Ni har i åratal hävdat att Sverigedemokraterna ljuger som säger att det finns tankeförbud i debatten kring invandringen. Ni har hävdat att det inte finns nån censur utan man får och kan debattera exakt vad man vill. Genom ert raseri mot Danielsson har ni just nu bevisat att ni ljög och gav Sverigedemokraterna rätt.

När ska ni fatta att det är reaktioner som denna och begränsningar av debatten som bygger upp den misstro mot politiker och bristande förtroende för demokratin som är anledningen till att Sverigedemokraterna kan få stöd och röster? Faran är inte debatten utan att debatten inte får tas så att Avpixlat och Sverigedemokraterna får monopol på denna debatt.

Niklas Lindgren har en teori varför debattklimatet ser ut som det gör:

Varför uppvisar ledande socialdemokrater ett så uppenbart förakt mot öppen debatt så fort vi talar om invandring? Min förklaring är att enligt socialdemokratins problemformulering sedan 70-talet så skall invandring enbart handla om att hjälpa flyktingar. Då socialdemokratin via Rörelsen är bundet till LO som inte vill ha ökad konkurrens om jobben, så har immigration för att jobba avskrivits som något fult och farligt. Därmed SKALL invandring per definition vara ett minus i budgeten. Kritiserar man de röda siffrorna så kritiserar man människovärde, och är en avskyvärd person likt Breivik. Därför likställs krav på debatt om invandringspolitik och integrationspolitik, med att vara mot invandring och invandrare. Liberala debattörer som är för fri arbetskraftsinvandring blir med den logiken detsamma som rasister som inte vill ha någon invandring alls.
Problemet är ju att den taktiken skapar rasism. I alla samhällen finner vi de som anser sig vara globaliseringens förlorare. De som anser sig behöva dela på en pott av bidrag. Dessa kommer aldrig att gilla invandrare om dessa definieras som endast behövande och kravlösa stackare. De konkurrerar ju i så fall med varandra om bidrag. Därför har socialdemokratin trots ett evigt grubbleri fortfarande inte hittat något svar på varför så många övergett Rörelsen för Sverigedemokraterna.

[uppdatering. Merit Wager skriver på Newsmill]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

En sedellärande historia

28 april, 2012

Bonnie Bernström, av någon anledning ordförande i  förbundet ”Liberala kvinnor”, har på senare tid rosat marknaden med ”liberala” förslag som tvångsdelning av föräldraförsäkringen och ett bevarande av en överdimensionerad motorvägskarusell i Stockholms medeltida stadskärna. I veckan återaktualiserades också ett inlägg hon gjorde på Newsmill förra året – hon hade naturligtvis också åsikter om könsfördelningen på de nya sedlarna eftersom

Summan av alla valörer som kvinnor pryder, blir mindre än hälften av valörerna med män. 1250 kr för män mot 620 kr för kvinnorna.

Som Zac konstaterade så blir ju totalsumman 1870 kronor, det skulle inte bli jämt ens om ena könet fick bara tusenlappen och det andra resten.

preliminärt utseende på nya sedlarna
En av varje. Ungefär så här kommer de att se ut. Bild: Riksbanken

Men om man nu tycker att detta är en viktig fråga så borde ju det viktiga vara hur mycket män och kvinnor syns på sedlarna. I verkligheten är ju vissa valörer mycket vanligare än andra, så hur ser fördelningen ut då? Enligt ordförande i riksbanksfullmäktige Johan Gernandt är fördelningen av sedlarna följande:

20 kr Astrid Lindgren 27%
50 kr Evert Taube 8%
100 kr Greta Garbo 11%
200 kr Ingmar Bergman 11%
500 kr Birgit Nilsson 34%
1000 kr Dag Hammarskjöld 9%

Alltså kvinnor på 72% av sedlarna, bara en dryg fjärdedel av sedlarna kommer att ha män som motiv. Och räknar man ihop det totala värdet så blir förhållandet följande: (1% av totala penningmängden innebär x antal sedlar)

Kvinnor:
20 x 27 = 540x
100 x 11 = 1100x
500 x 34 = 17000x
Summa: 18640x

Män:
50 x 8 = 400x
200 x 11 = 2200x
1000 x 9 = 9000x
Summa: 11600x

Antal sedlar med kvinnor på blir (18640x)/(18640x + 11600x) = 0,6164. Det kommer alltså att vara kvinnor på 72% av antalet sedlar och på 62% av värdet. Birgit Nilssons femhundring utklassar ensam alla andra sedlar tillsammans i värdetävlingen.Man kunde alltså ha gott fog att skriva en upprörd debattartikel om hur det i själva verket är männen som sedeldiskrimineras om man hade lust. Men det har man inte:

Något säger mig att samtliga utfall där inte kvinnor hade fått pryda samtliga sedlar hade föranlett utbrott om diskriminering från diverse tokfeminister. Fast då hade de ju i stället upprört talat om objektifieringen av kvinnor och föreställningen att kvinnor kan bytas mot pengar. Har man inte problem så kan man ju skapa dem.

Motiven har också diskuterats från andra utgångspunkter än könsfördelningen. Själv tycker jag de valda personerna är värdiga representanter, men det tråkiga är att de valts från enbart ett samhällsområde. Där har nuvarande sedeluppsättning en mycket bättre spridning, vetenskap, statskonst och kultur. Hade den tanken behållits borde Gripenstedt borde haft en självklar plats.

exempelbild på nya myntens utseende
Vad? Inga silvermynt längre? Bild: Riksbanken

Tråkigare är att den klassiska enkronan, som sett i stort sett likadan ut sedan 1830, nu försvinner. Den kommer att ersättas av en krona som är mindre och kopparfärgad, den får ungefär samma mått som den sista 50-öringen, som försvann häromåret.

De nya mynten skall bland annat skilja sig från mynt i grannländerna. Och där är väl en förklaring till att silverkronan försvinner efter  185 års tjänst varav 142 under sitt nuvarande namn (tidigare hette den riksdaler). Det innebär också en återgång till den tradition där de minst värda mynten är kopparmynt, men varför femkronan skall byta färg kan jag faktiskt inte begripa.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Uppsala, Högsby, Landskrona. Det räcker nu.

26 april, 2012

I måndags kväll debatterades Stockholms nya plan om kvinnofrid och mot våld i nära relationer i Rådssalen i Stadshuset. Samtidigt, i en hyreslägenhet i Landskrona, knivhöggs Maria Barin till döds, hon hade precis fyllt 19. När hon var 14 giftes hon bort mot sin vilja men hon lyckades fly tillbaka till Sverige, det senaste året hade hon levt under hot från familjen. Av allt att döma har ytterligare ett hedersmord fogats till den tragiska raden, tio år efter att Fadime Sahindal mördades av sin far i Uppsala.

Det finns två stora anledningar till att det tagit så lång tid för det officiella Sverige att erkänna problemet med hederskultur: Missriktad antirasism och missriktad feminism. Eftersom det rör sig om en företeelse som i Sverige enbart återfinns bland invandrare finns en beröringsskräck, man tror att man om man gynnar Sverigedemokraterna om man talar om det. Rädslan att gå Sverigedemokraternas ärenden går hand i hand med den statsfeministiska dogmen om könsmaktsordningen. Könsmaktsteoretikernas världsbild bygger på att alla män förtrycker alla kvinnor, alltid. Att erkänna att det finns kulturer och samhällsskikt där det faktiskt inte är accepterat av omgivningen att män slår kvinnor blir då omöjligt. Därför omdefinieras i stället allt annat relationsvåld till hedersvåld, som skedde i en häpnadsväckande trivialiserande utställning som i vintras sattes upp i, av alla ställen, Fadimes hemstad Uppsala.

Kerstin Ulusoy skrev då i Laholms Tidning:

Att hävda att svensk hustrumisshandel, barnaga eller våld i gayrelationer är hedersvåld är bisarrt. Var i Sverige är det status i att slå sin fru och sina barn? Vilken homosexuell person upprätthåller anseende genom att misshandla en partner? Vem tror att den som mobbar i skolan anses hedervärd?

Pengarna som utställningen kostat kunde lagts på att hjälpa de utsatta och tiden på att diskutera varför det tog så lång tid innan de kom en ambulans sist det ”föll” ner en flicka från en balkong.

Vi sopar hellre under mattan än att erkänna att vi som samhälle misslyckats erbarmligen med att hjälpa dem. Vi missleder hellre ungdomar och ljuger för offren för hedersrelaterat våld än att erkänna att problemet finns. Hur är detta rimligt?

Eva-Britt Svensson, Europaparlamentariker (V), hävdade så sent som 2010 att uttrycket hedersmord är rasistiskt. Men det officiella Sverige har börjat ta problemet på allvar. Ungdomsstyrelsen gjorde en kartläggning av företeelsens utbredning 2009:

Cirka 70 000 ungdomar i åldern 16–25 år upplever att de inte fritt kan välja vem de ska gifta sig med. Av dem är det 8 500 som ofta oroar sig över att inte kunna välja partner. Det visar Ungdomsstyrelsens kartläggning Gift mot sin vilja.

Det är främst tjejer som oroar sig över att inte själva kunna välja partner – 6,6 procent av tjejerna gör det och 3,8 procent av killarna. Många av de unga tror också att de skulle bestraffas av föräldrarna om de vore homo- eller bisexuella.

Att upprätthålla sin egen världsbild är för dessa hedersförnekarna viktigare än att hjälpa de tiotusentals unga och vuxna kvinnor och män som är livegna i ett system som sätter släktens ”heder” högre än allt annat. Och nej, det har inte med religion att göra, hedersproblematik har med arkaisk kultur att göra, det handlar om en stamkultur, en syn på individen som släktens egendom som fanns före judendom, kristendom och islam. Det har inte ens så självklart med kön att göra heller, båda könen för kulturen vidare, båda är påhejare då avvikare skall bestraffas, den man som inte tar sitt ”ansvar” att bruka våld mot sin kvinnliga släkting fryses ut. Båda könen kan vara utövare av det våld som är den yttersta sanktionen för den som inte följer reglerna och båda drabbas också, mer eller mindre, av systemets kvävande begränsningar av de inblandades livsrum.

Kampen mot hederskulturen har länge förts inifrån den av ett antal modiga kvinnor och män. Alltför länge har de fått stå utan det omgivande samhällets fulla stöd, det är dags att göra något åt det.

I går utsåg regeringen avgående länspolismästaren Carin Götblad till nationell samordnare mot våld i nära relationer. Uppdraget innebär arbete mot allt relationsvåld, oavsett vem eller vilka som slår och vem som blir slagen. Det kan tyckas självklart, men det har det inte alltid varit. Inte heller i Stockholms kommun. Programmet vi antog i måndags fokuserar fortfarande på ”det vanliga”: mäns våld mot kvinnor. Men det öppnar för en vidgad syn, i programmet ingår nämligen för första gången en kartläggning av alla sorters relationsvåld.

Det är utmärkt att vi äntligen har en regering som tar allt våld i nära relationer på allvar. Samhället får inte acceptera något relationsvåld, oavsett om den som slår är man eller kvinna, ung eller gammal, infödd eller invandrad, oavsett om den som slås är man eller kvinna, ung eller gammal, infödd eller invandrad.

Ett ställningstagande mot allt relationsvåld räcker dock inte. Hedersvåldet är till sin natur skilt från andra sorters relationsvåld, det utövas inte av en enskild gärningsperson utan av ett kollektiv. Därför behövs kunskap om det i såväl rättsväsendet som i resten av samhället. Brottförebyggande rådet föreslog för några veckor sedan en nationell resursgrupp för att sprida kunnandet inom Polisen till alla delar av landet, att genomföra det förslaget vore en utmärkt början.

[uppdatering: ett resurscentrum mot hedersvåld startas nu i Stockholm]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om 

Venus från Skeppsholmen

20 april, 2012

Ett tårtkalas på Moderna Muséet i veckan ledde till avgångskrav och bombhot. Lisa Magnusson sammanfattar utmärkt i Rodeo:

Makode Lindes konstverk har skapat svallvågor höga som hus, och det har blottat så oerhört många intressanta aspekter. För egen del tycker jag att höjdpunkten i följderna av konstverket var en mening i en artikel i Dagens Nyheter. “Afrosvenskarna anser att det var en rasistisk karikatyr av kvinnan”, så stod det. Det finns så mycket i den där enda meningen att jag inte ens vet var jag skall börja, den är så väldigt avslöjande. Och det är Makode Linde som håller i spegeln.

En av de som speglas är ordföranden för Centrum Mot Rasism, den tidigare socialdemokratiska riksdagsledamoten Mariam Osman Sherifay. Hon skriver på Newsmill om de stereotypa uppfattningarna om afrikaner som förefaller nedärvda i den svenska mentaliteten. Som Alex Voronov skriver, tala om ett fall på eget grepp.

Det är alltså många som ser en bild av en stereotypiskt rasistisk svart kvinna. Men det här med konst är mångbottnat, visst är tårtan svart och föreställer en kvinna, men hur stereotypiskt ”svart” är den egentligen om man bortser från konstnärens blackface?

Här är det vita europeiska originalet, funnet vid arkeologiska utgrävningar i Österrike 1908. Det är den för historiskt intresserade inte helt obekanta Venus från Willendorf:

22000 år gammal kvinnofigurin
Bild: Wikipedia

Jämför med den här:

Somliga tror att tårtan var en fälla, det tror inte jag. Dvs jag tror inte det var just kulturministern konstnären var ute efter, snarare den samlade vita kultureliten. Johan Wirfält är inne på det senare spåret, och han är exalterad över tillställningen:

Lena Adelsohn Liljeroth är helt enkelt en pjäs i Makode Lindes större drama. Att, som Afrosvenskarnas riksförbund, hävda att hon deltar i en ”rasistisk manifestation” är ungefär lika intelligent som att anklaga Bruno Ganz för antisemitism för att han brukar spela en upprörd Hitler på Youtube.

Nej, omfamna istället Makode Lindes tårtperformance för vad den är. Vi har just bevittnat årets hittills största svenska konstögonblick.

Sanna Rayman, nu tillbaka på SvD:s ledarsida, tycker att Afrosvenskarnas Riksförbunds kritik är osaklig, men inte oförståelig. Jag skulle dock ha större förståelse för deras upprördhet om de inte ständigt ägnade sig åt att riva upp himmel och jord för små skitsaker. När de inte trakasserar afrosvenska artister så dyker de ner i frysboxen i jakt på rasistiska glassar. Men så har de knappt några medlemmar heller. Afrosvenskarna är klokare än ”Afrosvenskarna”.

Elisabeth ”alla som inte tycker som jag är nazister” Ohlson Wallin visar sig åter som den hycklande intoleranta prinsessa på ärten hon är. I upprördhet över att konstnären Makode Aj Linde hädar något hon tycker är heligt på en helig plats så drar hon tillbaka sin donation av Ecce Homo-tavlorna till Moderna Museet. Good Riddance.

[uppdatering: Kitimbwa Sabuni, talesman för Afrosvenskarnas riksförbund, skriver på DN Kultur: verkar ha förstått att det inte ser bra ut att kalla afrosvenskar som inte delar ASR:s syn för husnegrer, han kallar dem i stället inbäddade "inbäddade informanter" och menar exakt samma sak]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Sjöräddningen kan fortfarande förbättras och du kan hjälpa till

15 april, 2012

Det är lätt hänt att tro att Socialdemokratins långa maktinnehav utplånade civilsamhällets roll i räddningsverksamheten och att allt numer sköts av offentligt avlönade heltidsanställda. Så är det inte, ute i landet är deltidsbrandkårer mycket vanliga och utvecklingen går mot ännu mer frivilliginsatser. På ett område är frivilligverksamheten fullständigt dominerande  – sjöräddningen.

Sjöräddningssällskapet rycker ut vid 70% av larmen, utan en krona i bidrag från staten. Organisationen lever på frivilliginsatser, donationer och medlemskap – själv har jag varit medlem i många år. Har du förresten 20 miljoner över kan du köpa en räddningskryssare åt SSRS och som tack få ge namn åt den, för mer modesta 400000 fås en sjöräddningsscoter.

livräddningsövning med vattenscoter
Ditt namn på den här?

Hundra år efter att Titanic gick under är behovet av fungerande massräddning ännu inte täckt. Det finns nu system för att smidigt få passagerare och besättning från det drabbade fartyget till livbåtarna men inte för att smidigt få dem från livbåtarna upp till ett räddande skepp. Sjöräddningssällskapet, Stena Line och Chalmers driver ett projekt för att åtgärda det. Ett framtidsscenario:

Vid en färjeolycka lyckas man få de 1000 ombordvarande till 20 av fartygets egna 50-pax-flottar som är avsedda för att lyftas med last. En annan färja utrustad med FIRST-systemets kran och en Rescuerunner är först på plats och börjar cirkla runt flottarna för att dämpa sjögången, samtidigt som man sjösätter sin Rescuerunner med två besättningsmän. Rescuerunnern används för att koppla flottarnas lyftögla till kranen som lyfter upp flottarna en och en till säkerheten ombord. Efter knappt två timmar har samtliga 1000 personer räddats till värmen och säkerheten ombord i det hjälpande fartyget.

Det låter onekligen intressant.

[uppdatering: idag skriver SSRS och Sjöbefälsföreningen om just detta på DN Debatt: Så hade fler kunnat räddas när Estonia gick under.]

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Förståeligt flakförbud

10 april, 2012

Så har staden satt ner foten, studentflaken stoppas i ett område runt Sergels Torg. Att det skulle bli förbjudet att åka studentflak på 6 av stadens 3500 gator borde inte kommit som en överraskning för den som läst tidningar, 20 oktober skrev Ulla Hamilton på DN Stockholmsdebatt:

För 2012 års studentfirande i City kommer Trafikkontoret presentera sitt förslag till riktlinjer och förutsättningar efter årsskiftet. Redan nu kan Trafikkontoret dock konstatera att begränsningar av studentflak på Hamngatan, delar av Sveavägen, Sergelstorgsrondellen och delar av intilliggande kvarters viktiga gator är sannolika, men även andra begränsningar kan bli aktuella.

Och för tre veckor sedan blev riktlinjerna offentliga:

Trafikkontoret försökte förbjuda studentflaken för två år sedan, men då backade ni politiker?

– 2010 hade hälften av studenterna redan gått ut, det hade varit orättvist. Nu är vi ute i god tid och beslutet kommer att ligga fast. Jag hoppas att många förstår att det här är viktigt, flaken skapar totalkaos, säger Ulla Hamilton.

Det hindrar dock inte somliga att bli upprörda. Men jämförelser med Pridemarschen och Stockholm Marathon håller inte, de tillställningarna pågår en lördag vardera, studentfirandet pågår alla vardagar i en månad. DN rapporterar att arga studenter hotar ockupera Stadshuset. Det finns ett event för det på Facebook, men det är långt kvar till målet 15000 anmälda.

Att trafiken blir kaos i innerstan under dessa 4 veckor hör till, det är därför det finns en tunnelbana!

Tunnelbanan ja, där man kör ambulanser, brandbilar och varutransporter… Johan Hedin konstaterar: ungdomen är bortkastad på ungdomar. Martin Kellerman tror att en Tiananmenlösning i det här läget skulle få stort folkligt stöd.

Karta över området runt Sergels Torg med avstängningarna markerade
Här får man inte åka studentflak. Bild: Stockholms Stad

Karta över innerstaden med alternativa vägar markerade
De här vägarna man kan till exempel ta i stället. Bild: Stockholms Stad

[uppdatering: flakförbudet efterlevs, ännu 7 juni har inga överträdelser rapporterats]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Cancerfonden vill ha godhetsmonopol

2 april, 2012

Jönköpingsbaserade nättidningen Jnytt rapporterade förra veckan, som enda massmedium, att Cancerfonden försökt stoppa registreringen av Fredsbaskrarnas gula och blå ögla. Argumentet var att den kunde förväxlas med Cancerfondens rosa ögla som också används för insamlingsverksamhet. Men Patent- och registreringsverket

anser dock inte att likheten är tillräcklig för att märkena riskerar att förväxlas. Dessutom är, enligt PRV, band av den här typen vanligt förekommande i välgörenhetssammanhang.

Inbillar sig Cancerfonden på fullt allvar att idén med ett färgat band i en ögla på rockslaget är deras? De kan ta sig ur villfarelsen genom att läsa denna lista över olika band för välgörenhet och uppmärksammande av samhällsproblem och sjukdomar. Speciellt det gula bandet har en lång historia, längre än det rosa.

Lika som blåbär och lingon:

Satellitbild på natten över koreanska halvön

Satellitbild på natten över koreanska halvön

Bilder: Jnytt och Cancerfonden

Såg nyheten via Daniel.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 38 andra följare

%d bloggare gillar detta: