Archive for 16 07 2011

Sexualiseringen av blicken: nu på stranden och i förskolan

16 juli, 2011

Jag har flera gånger fått anledning att återkomma till den nuförtiden mest spridda moralpaniken: den gränslösa pedofilskräcken. Den som i Sverige lett till att ett naket barn inte längre skall anses vara gulligt utan alla skall i stället tvingas se på ett naket barn som en sexuell invit. I Aftonbladet är kolumnisten Anders Westgårdh inne på samma tankar när han skriver om hur nakenfobin tvingar in två-tre-åringar i bikini:

Spinkiga småpojkar har stora badshorts hårt åtsnörda i midjan, medan deras systrar bär baddräkt. Några av flickorna har till och med bikini, med en tygremsa över de bröst där ingenting kommer att hända under det närmaste decenniet.

Barn i bikini. Vi är antagligen så avtrubbade att vi inte längre inser hur galet det är.

Det frisinnade Sverige har blivit nypuritanskt och moralfobiskt.

Bebisar i bikini är antagligen bara ett bevis på den förvridna utvecklingen där vuxna badar bastu påklädda och killar har kalsonger under badbyxorna.

Men det är en dubbelriktad rörelse, för, som även Ulf Bjereld konstaterar:

Å ena sidan nakenfobi i form av baddräkts- och badbyxetvång på småbarn och tabu för nakna pojkar och flickor att bada tillsammans. Å andra sidan sexualisering i form av småflickor som på bästa tittartid i Sveriges Television allsångsskrålar och bär plakat om att de vill ligga med Eric Amarillo eller Måns Zelmerlöw.

Fast frågan är ju om det egentligen är en paradox. Båda riktningarna är ju ett uttryck för att alltmer numera uppfattas handla om sex, i första och ofta även i andra och tredje hand.

Lena funderar på hur det kommer sig att det gått så snett i Sverige:

I vårt land skrivs det ut en miljon dygnsdoser ”lyckopiller” per år vilket innebär att en miljon går på statligt knark, vi har minst 10% som kolkar för mycket alkohol, och jag börjar se på den skruvade sexualiseringen som ett drogsymtom. Jag börjar se på hela statsfeminismen som ett enda stort drogsymtom. Snedvridet känsloliv följer med drog- och alkohol om intaget blir så pass stort att hjärnan badar i kemisk vätska.

Hans skriver om pussförbud på danska dagis:

Sex av tio danska dagis har infört en policy mot nakenhet och fysisk kontakt mellan barnen. Ett av tio har en policy mot att pussas på munnen. Nu väntar vi bara på liknande policies på svenska dagis.

Pedofilskräcken får vuxna att fullständigt tappa koncepten. Småflickor ska bära bikini och barn ska inte få bada nakna längre på grund av pedofilhot i buskarna. Medierna är till stor del ansvariga för den upptrissade stämning som råder genom sin fokusering på just pedofiler. Rapporteringen gör att allmänheten lätt förleds att tro att personer som dras sexuellt till barn är fler än någonsin tidigare och att hoten mot barn är överhängande. Vilket inte stämmer.

I ett försök att skydda barn mot övergrepp har vuxna kommit att se barn ur pedofilens synvinkel: på ett sexuellt sätt. Vad har vi vunnit med detta?

Hur var det nu… skulle inte barn få vara barn?

Den danska originalartikeln publicerades i Politiken och är intressant läsning. Enklast är att läsa på danska tycker jag, googleöversättningen suger. Nedan min översättning av ett utdrag:

Barnpsykolog Margrethe Brun Hansen, som i 20 år har arbetat med barn og barnfamiljer, har ingen förståelse för de förbud mot att leka doktor, mot nakenhet och kyss på munnen, som vinner mark:

»Om lekarna förbjuds lär sig inte barnen att ta vara på sig själva. Då försiggår lekarna bara i det fördolda, och det ökar risken för dåliga upplevelser«, säger Margrethe Brun Hansen, som också har skrivit en rad böcker.

Hon rekommenderar att barnen skall få veta att de gärna får leka dessa lekar om de har lust, men att man tränar dem i att märka var deras gränser går så att de kan säga stopp om de inte tycker det är roligt längre.

Nakenlekar har alltid funnits

Föräldrarnas överdrivna rädsla för sexuella övergrepp hänger enligt familjevägledare Lola Jensen ihop med medias massiva rapportering om pedofilifall.

»De dåliga historierna går oss tätt in på livet och gör oss rädda. Det skulle dock vara bäst för alla om föräldrarna kunde sticka ett finger i jorden i stället för att piska upp stämningen när de hör talas om nakenlekarna. De lekarna har alltid funnits, för barn är helt naturligt upptagna av sin kropp och sin sexualitet«, säger Lola Jensen.

Politiken har en hel artikelserie om ämnet. Som synes finns det vettiga pedagogröster i vårt grannland, man får hoppas att sådana vågar stå upp mot moralpaniken även här. Den som exploateras av sensationslystna media och drivs på av anonyma aktivister med väldigt mycket fritid, som i sina bloggar och i tidningarnas kommentatorsfält anklagar alla som inte vill förbjuda barn att vara nakna utanför badkaret för att antingen vara pedofiler eller pedofilkramare.

När jag ändå är inne ämnet förskola och pedofilskräck så länkar jag till Johan Wettergrens Newsmillartikel om hur det var som man att arbeta i barnomsorgen för tjugo år sedan: Häxjakten skrämde bort en hel generation män från förskolan.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Killingeffekten

16 juli, 2011

Killinggänget vann. Att det nu är omöjligt att skilja ironi från allvar visas av en bild som Marcin de Kaminski tog på Sjöfartsmuséet i Göteborg i veckan:
Fartygsmodell i monter med text: 'Varning: Föremål som visas kan återspegla kulturellt konstruerade könsroller'
Sexistisk båt. Fotograf: Marcin de Kaminski

Det verkar vara allvar, jag menar, med en webadress som är 514 tecken lång måste det ju vara det.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 38 andra följare

%d bloggare gillar detta: