Om debattörers ordval

Mikael ”Linslusen” Trolin kände antagligen att han varit borta ur offentligheten för länge, så när en debatt plötsligt flammade upp om statsministerns ordval i en TT-intervju tog han sin chans att skicka ett öppet brev.

Iranfödde riksdagsledamoten Hanif Bali (M) försvarade å sin sida statsministern och framhöll att kritikerna inte ville se vad det handlade om, att arbetslösheten i  Sverige ser väldigt olika ut för olika grupper och att konjunkturella insatser inte hjälper mot strukturell arbetslöshet.

Det uppskattades inte av icke riksdagsledamoten för Socialdemokraterna, Folkpartiet och Miljöpartiet Mikael Trolin:

Malcolm X stavade sitt namn med c. Bild: Facebook, upplagd av Hanif Bali på hans websajt

Det är ett faktum att det är från just självutnämnt progressiva man ser de mest öppna rasistiska och misogyna uttalandena. Inte så konstigt egentligen, dessa personer har ju definierat sig själva som ofelbart goda, ergo är allt de säger och gör ofelbart gott, och den som inte håller med är ond, eller dum i huvudet* . Den kvinna som förkastar könsmaktsordningen som förklaringsmodell lider således av falskt medvetande och den icke-etniskt svenske som inte ser sig som ständigt underordnad är husneger. Eller var. Numera heter det inbäddad informant, men innebörden är exakt samma. Det verkar dock som Trolin inte fick memot.

Vi får se om Trolins partikamrat Maria Wetterstrand kommer på något sammanhang där ”husneger” och ”Onkel Tom” passar.

Etnisk, ja, det var det som många debattörer hakade upp sig på. Fast när det visar sig att samma personer som nu menar att uttrycket ”etniska svenskar” är inneboende rasistiskt själva bekymmersfritt använder sig av det blir det ju pinsamt. För dem.

Andreas Johansson Heinö skriver att det visst finns etniska svenskar och att SvD:s ”faktakoll” där var rent vilseledande. Han anser att problemet med Reinfeldts uttalande är:

att han öppnat upp för tolkningar att regeringen accepterar en högre arbetslöshet bland gruppen icke-etniska svenskar. Den dörren måste stängas snabbt och resolut.

Niklas Lindgren skriver:

Om vi inte ens får säga att invandrare eller unga har högre arbetslöshet än genomsnitten så lär vi aldrig kunna lösa problemet, nämligen att invandrare och unga faktiskt HAR högre arbetslöshet än genomsnittet (se Hanif Balis suveräna inlägg). Gissningsvis kan vi ju behöva reagera på detta faktum annorlunda, än om arbetslösheten i vårt land var jämt fördelad mellan inrikesfödda och utrikesfödda, samt gammal som ung. På samma sätt, om vi inte får säga att hatbrotten mot judar i Malmö begås av enskilda individer ur en invandrargrupp från mellanöstern istället för skinnskallgäng, så kan vi aldrig göra någonting åt det.

Det är ett viktigt klargörande. Då Stefan Löfvén menar att vi inte skall ”pekar ut folk” så kommer han aldrig någonsin att lösa det ofantliga problemet med utanförskap i exempelvis Rosengård. Han kommer gissningsvis att fortsätta försvara turordningsregler, kräva att deltidsanställda har rätt till heltid och instifta allehanda innovationspolitiska råd som inte kommer att skapa ett endaste jobb. Allt detta medan invandrare i vissa områden fortsätter att vara arbetslösa en masse, med alla dess följdproblem.

* (Det finns naturligtvis också andra som hyser rasistiska och misogyna åsikter men det är i princip bara de som är övertygade om sin egen politiska korrekthet som visar dem helt öppet)

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om rasism, politik, moderaterna, miljöpartiet, fredrik reinfeldt, hanif bali, mikael trolin

Manga kan inte våldtas

I dag har Högsta Domstolen hållit huvudförhandlingar för den från Hovrätten överklagade mangadomen. Där hade en serieöversättare från Uppland fällts för ringa barnpornografibrott eftersom det bland de miljontals serierutor med japanska mangaserier han hade i sin ägo fanns några dussin med barnpornografiska inslag. Dom i HD väntas om ett par veckor. HD har dock inte så mycket val om de vill följa lagen, förarbetena uttrycker explicit att inga övergrepp behöver ha förekommit, inget verkligt barn behöver ha stått förlaga för en bild. Bilden skall vara olaglig eftersom den kränker barn som grupp.

De möjligheter HD har att fria är att använda undantagen i lagen, den gäller t ex inte för ”konstnärliga” framställningar. De skulle också kunna pröva den mot Yttrandefrhetsgrundlagen eller Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Men även om HD skulle hitta ett sätt att fria betyder det inte att problemet med lagen är ur världen. Det är lagen som är pervers, den kriminaliserar fantasier. Och när jag och Madeleine Leijonhufvud är överens om att en lag går för långt, då gör den det.

I går skrev Björn Sellström vid Rikskriminalpolisens barnpornografigrupp på Brännpunkt: Låt oss bekämpa riktig barnporr. Att låta polisen jaga teckningar utan verklighetsbakgrund förlöjligar deras arbete mot barnpornografi och tar resurser från de fall där riktiga övergrepp har förekommit. Marcus Fridholm beskriver Brännpunktsartikeln som ett plötsligt och oväntat utbrott av sunt förnuft.

Juridikprofessor Mårten Schultz följde förhandlingarna i dag och rapporterade direkt via twitter. Expressens ledarsida undrar varför det inte hörs mer kritik mot lagen från Sveriges gestaltande konstnärer. TT har rapporterat från förhandligarna idag. Aftonbladet publicerar Karl Anderssons intervju med tecknaren bakom en av bilderna som fälldes i Tingsrätten men friades i Hovrätten.

För den som vill engagera sig i frågan på facebook finns gruppen Stop comics censorship in Sweden! En mängd länkar finns i ett blogginlägg jag skrev för ett år sedan sedan.

För den som vill fördjupa sig mer: the Leorio Show har genomfört en mycket ambitiös genomgång av lagstiftningen, dess uppkomst och konsekvenser.

[uppdatering: Mårten Schultz har också skrivit på Brännpunkt, han tycker att lagstiftaren borde ta sitt förnuft till fånga och ändra lagen]

[uppdatering: jag har skrivit om det här så många gånger så det finns självklarheter i ärendet som jag inte nämner i varje inlägg, men en borde varit med: Bevisen är hemligstämplade, allmänheten får alltså inte veta vad som är förbjudet(!) Påmindes om det av Björn Nilsson aka Beelzebjörns bloggpost]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, barnporr, barnpornografi, morallagar, moralpanik, manga, mangadomen, simon lundström

Kritiken mot P1 nu i DN, SvD, Expressen och P1

Nu har kritiken om P1:s fejkade Fridareportage till slut nått de stora medierna, tidigare var det ledarnotiser på mindre landsortstidningar, men nu har det tagits upp av ledarsidorna på såväl DN som SvD. Sakine Madon creddar i Expressen Erik Lakomaa, som grävde fram grundstoryn, och mig, som gav den spridning.

Själv tror jag att även klassaspekten spökar; gång på gång görs fattigdomsreportage där journalister från medelklassen inte tycks förstå att det finns värre fattigdom än att inte ha råd med märkesjeans, ost på Seven Eleven eller att behöva sälja en centralt belägen lägenhet.

När jag kontaktar SR medger programansvarig, Ulla Svensson, att de borde ha tagit upp bostadsrätten och kanske även tjejernas tidigare gemensamma arbetsplats.

Kanalen har tidigare uttryckt att de inte tyckte bostadsrätten ”hörde hemma i berättelsen”. SR:s hantering har varit under all kritik; Mona Masri borde ha fått stå till svars för sin journalistik, i stället har SR låtit Frida chatta med arga läsare. Det är bra om relevant kritik tas på allvar.

Att SR låter medarbetare göra propagandalekstuga av public service är ett problem.

Ett annat är att så många andra medier applåderar och deltar i spelet.

Så banaliseras en viktig samhällsfråga som fattigdom.

I förrgår sände Medierna i P1 sin granskning av grannprogrammet. Det är riktigt bra radio! Lyssna här. Projektledaren Ulla Svensson motiverade att de inte tog upp Fridas och Mona Masris professionella förhållande med att de då riskerade röja Fridas identitet. Säger alltså Ulla Svensson som i förväg sålt in reportaget till Sydsvenskan, TV4 och Aftonbladet och ansvarat för en hemsida med porträttbild och videofilm på Frida, som presenterades med sitt riktiga förnamn.

Så det är klart att när det här liksom dök upp, i efterhand som det gjorde för oss, så det är klart att då svor jag och tänkte men åh, med två enkla rader där hade ju hon kunnat säga att, ”ja och så…” för det hade ju verkligen inte varit svårt. Men sen knöt det sig i magen på mig, för vad hade vi gjort då? Då hade Frida varit ett google-klick från identifiering.

Argumentationen om att skydda Fridas identitet håller alltså inte, men citatet är intressant på ett annat sätt:

[...] när det här liksom dök upp, i efterhand som det gjorde för oss [...]

Jämför vad projektledaren säger med vad P1-chefen sa i intervjun med Second Opinion:

Den reporter som hamnar i en bedömningsfråga om relationen till en intervjuad kan ifrågasättas bör tala med sin närmaste chef.

Det ser onekligen ut som att Mona Masri mörkade kopplingen för sina chefer. Att de nu är redigt förbannade på att hon satte dem i den pinsamma situationen är en inte helt obefogad gissning.

Johan Eriksson har bloggat.

På SR:s programsida finns nu uppgiften om bostadsrätten med högst upp, där finns dock ingen kommentar om det förhållande att intervjuobjektet och reportern kände varandra sedan de tidigare arbetat tillsammans på P3 Malmö. En länklista finns också, dock inte till några bloggar…

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om public service, p1, p3, kluvet land, medierna, journalistik, media

Dagens Nyheter gräver vidare på sin egen grop

I Sverige tillhör det inte vanligheterna att ett mediums arbete granskas av ett annat, kårandan är stark. Därför var det inte oväntat att det inte var en större utan en mindre spelare som på allvar tog strid mot Dagens Nyheters anspråk på sanningen i Caremaaffären. Tack och lov så kan litenheten uppvägas av att man faktiskt har rätt, nu har även större tidningar hakat på i kritiken mot DN:s mobbfasoner.

Dagens Samhälle har alltså fortsatt sin granskning av Dagens Nyheter och till skillnad från DN använder de sig av öppna och kontrollerbara källor. Bilden är en helt annan än den som DN givit och andra medier okritiskt svalt som sanning:

* Caremas ägare har inte plockat ut miljardvinster till skatteparadis. I själva verket har ägarna – svenska och finska pensionsfonder plus Ikea – återinvesterat allt i verksamheten.

* Vården har inte blivit sämre, enligt den vedertagna standardskalan har kvalitén gått upp från 81/100 då Carema tog över till 83/100 i fjol.

* Bemanningen har inte dragits ned, tvärtom har den ökat, Carema hade tillochmed mer personal än de åtagit sig enligt avtalet med kommunen.

* Dödligheten ökade inte, tvärtom. Ja, det var fler som dog på Koppargården efter att Carema tog över, men det berodde på att det var fler som bodde där. I själva verket minskade dödligheten efter att Carema tagit över.

* DN påstod också att antalet sjuksköterskor halverats. Inte sant. I verkligheten, utanför elfenbenstornet i Marieberg, så ökade antalet sjuksköterskor på Koppargården, även här var det fler än vad avtalet med kommunen krävde.

I Sydsvenskan skriver Mats Skogkär:

”Caremaskandalen”, så som den presenterades i Dagens Nyheter, var lite för bra för att vara riktigt sann. Så svartvit, så få gråzoner.

Så perfekta skandaler är sällsynta. Om de ens förekommer.

Bilden som framträder i Dagens Samhälle är också betydligt mer sammansatt, mer nyanserad, kort sagt komplicerad. Som verkligheten ofta är. Skräckexemplet Koppargården förvandlas till något ganska ordinärt. Ungefär så här ser äldrevården i Sverige ut, varken mycket bättre eller mycket sämre.

Omsorgen om och vården av äldre i Sverige har åtskilliga brister. Svaret på frågan vilka effekter det får när offentlig verksamhet privatiseras är långtifrån givet. Men den som följer med i nyhetsströmmen inser snabbt att missförhållanden förekommer också inom vård och omsorg som bedrivs i kommunal regi.

Inte minst därför har kritiken av Carema framstått som oproportionerlig.

Men DN vägrar erkänna att de gjort något fel, i gårdagens DN (ej på DN:s webb, men ändå på nätet) skriver Peter Wolodarski:

Svenska Dagbladets ledarsida ägnade i går sin huvudledare åt att försöka rehabilitera det hårt kritiserade äldreomsorgsföretaget Carema, efter höstens uppmärksammade granskning i DN. Det står naturligtvis SvD fritt att gå i god för Carema, om tidningen ser det som en angelägen uppgift. Men exemplet Koppargården är illa valt som ett försvar för bolaget. DN:s prisbelönta rapportering om missförhållandena på äldreboendet byggde på omfattande samtal med personer som har inblick i verksamheten. Den bild som tonade fram var alarmerande.

DN  byggde alltså sin häxjakt på något som ”tonade fram” i ”omfattande samtal med personer som har inblick i verksamheten”. Ja, Dagens samhälle har tydligt visat att det var utsagorna från två personer som DN byggde hela sin rapportering på, Dagens Samhälle har också visat att det inte fanns något stöd för dessa personers uttalanden i hårda fakta, hårda fakta pekar tvärtom på att det blev bättre på Koppargården efter att Carema tog över. Till detta klena försvar fogas så en klassiker, det gamla jag-har-faktiskt-fått-medalj!-försvaret… Wolodarski fortsätter:

”DN:s Caremaartiklar har blivit ammunition mot tanken på privat i det offentliga”, klagar SvD i sin ledare. Det må så vara. men strävan efter sanningen – inte ideologiska förhoppningar – är det som måste vägleda journalistiken.

Men vad är sanningen då, Peter Wolodarski? Är det verkligen den som DN strävar efter i det här fallet? Snarare känns det som flera av tidningens skribenter borde åberopa journalistavtalets paragraf om rätt att vägra förnedrande uppdrag, för det är inte bara på DN STHLM som skribenter känt sig tvungna att svära trohet till DN:s ”sanning”, tillochmed i vinrecensionerna dyker Caremas påstådda uselhet upp(!)

DN:s enda kvarvarande allierade - Demensförbundet - utnyttjas nu av DN:s propagandamaskineri till bristningsgränsen. Men från andra håll blir kritiken allt hårdare. DN:s ledning borde läsa sin anställde Erik Helmersons utmärkta ledarartikel om kåranda och bunkermentalitet, de kunde lära sig något av den

Alex Voronov skriver i Eskilstuna-Kuriren om en ny bild av Carema. Smålandsposten tar också upp frågan. Sanna Rayman skriver i SvD om hur fel det blir när politik byggs på falska påståenden om verkligheten, alla de tre exemplen hon tar upp, Carema, Frida och Barnglasögonen har jag f ö bloggat mycket om. Great minds think alike.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om media, drev, carema, caremaskandalen,dnskandalen, dn, politik, koppargården

För fartygsfantasten: listor i mobilen och på nätet

Kryssningssäsongen har nu börjat. För den 08:a som är intresserad av kryssningsfartyg på hemmaplan finns nu en smartphoneapp från Stockholms Hamnar. Den visar de kryssningsfartyg som är på väg till eller ligger inne i hamnarna i Stockholm och Nynäshamn.

Det finns dessutom en kartvy som visar positionen för fartygen

Stockholms Hamnar beskriver själva meningen med den:

Appen – CruiseSthlm – visar kryssningsfartyg som ligger inne och väntas till både Stockholm och Nynäshamn. Appen förenar nöje med stöd och service till turistnäringen. Turist- och servicebranschen arbetar nära kryssningsfartygen och vill veta när och var fartygen lägger till. Under säsongen kommer tio kryssningsfartyg i veckan till Stockholm och Nynäshamn och det är många som är intresserade av fartygen.

CruiseSthlm finns för iPhone och Android.

Sedan tidigare har SH också en fartygslista över alla fartygs ankomster och avgångar vid Stockholm, Nynäshamn och Kapellskär, det går där att göra egna sökningar på fartygstyp och hamn, för den som till exempel är extra intresserad av fritidsskutor eller torrbulkfartyg.

Så har de en snygg logga också!

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om fartyg, skeppsfart, kryssning, turism, handel, stockholm, nynäshamn, kapellskär, stockholms hamnar

Platsbrist och parkeringsavgifter

Efter överklagande till Förvaltningsrätten har höjningen av avgiften för boendeparkering lagts på is:

Nils Marcks von Würtemberg värjer sig mot att kallas boendeparkerarnas hjälte. Vanligtvis reagerar han på politiska beslut med en axelryckning. Men när han fick veta att boendeparkeringsavgiften skulle höjas från 700 kronor i månaden till 800 kronor i månaden rycktes hela han med.

– En höjning på 15 procent är helt omotiverad, långt över inflationen. Avgiften är redan hög och jag anser att alla borde ha rätt att ställa bilen utanför sitt hem, oavsett var man bor, säger Nils Marcks von Würtemberg.

Hans argument var Likställighetsprincipen, som finns i Kommunallagens §2, SFS 1991:900

Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.

Som jag visar nedan så anser jag att det finns sakliga skäl.

NMvW tycker alltså att en parkeringsplats på gatan redan kostar för mycket, samtidigt konstaterar han att det råder stor brist på parkeringsplatser på gatan i hans område, boendeparkering Ö, som han enligt DN är ”förvisad” till:

– Jag cirklar runt en kvart, tjugo minuter varje gång jag ska parkera. Jag har fått köra till Värtahamnen ibland, det tar en halvtimme att gå hem därifrån. Folk går upp klockan sex på morgonen för att flytta bilen efter städdagar för att få en plats nära hemmet. Det är inte vettigt.

NMvW är affärsjurist och känner naturligtvis till lagen om tillgång och efterfrågan, det verkar dock som han inte har lust att tillämpa den i det här fallet.

För problemet med trängsel på gatan beror på att det är så förhållandevis billigt att stå på gatan. För  tvärtemot vad man kan tro av ovanstående råder det faktiskt inte brist på parkeringsplatser i innerstan, i alla fall inte överallt, det finns mängder av tomma platser i garagen. Här finns till exempel en lista på Stockholm Parkerings lediga garage på Östermalm.

Det är bara att konstatera att så länge gatuparkeringarna är knökfulla och garagen halvfyllda så är prisskillnaden för stor. Det högre priset för garagen beror inte bara på att det är en byggnad som skall byggas och underhållas, det beror på att markens värde där är en kostnad som räknas in i kalkylen för uthyraren. Gatuparkeringen tar naturligtvis också upp mycket dyrbar mark, och den måste också underhållas, sopas och asfalteras. Men den kostnaden är dels diffus, dels har den enligt lag inget att göra med prissättningen.

NMvW har rätt i att den senaste höjningen är större än inflationen, men den har heller inget med inflationen att göra, priset på gatuparkering är helt frikopplat från faktiska kostnader. Enligt lagen får kommunen inte ta ut avgift för gatuparkering i syfte att dra in pengar eller ens täcka kostnader, man får bara ta ut parkeringsavgifter för trafikens ordnande. Syftet med avgiften är att möjliggöra en ökad omsättning på parkeringsplatserna. (Lag om rätt för kommun att ta ut avgifter för vissa upplåtelser på offentlig plats m.m. SFS 1957:259) För parkeringsgarage och liknande, som inte ligger på gatumark, kan marknadsmässiga priser däremot tas ut.

För parkeringsplatser på gatumark blir dock effekten av ”trafikens ordnande” i någon mån densamma som om marknadspriser tagits ut – timparkering i innerstaden är mycket dyrare än i ytterstaden, även boendeparkering blir då naturligtvis dyrare. Skulle boendeparkeringen kosta lika mycket överallt skulle innerstadsbor (med bil) få kraftiga subventioner som förortsbor (med bil) inte får. Om domstolen skulle komma fram till att likställighetsprincipen står över kommunallagens regler om trafikens ordnande så blir den logiska följden att också låta alla Stockholms invånare välja var de vill lösa boendeparkering. Det är definitivt inte likställt att de attraktiva parkeringsplatserna i innerstaden reserveras till subventionerade priser för de som råkar bo där. Och att sätta samma pris på timparkeringen i hela kommunen, det vore direkt olagligt.

Jag tycker höjningen av boendeparkeringsavgiften är fullt rimlig. Sedan bör också de garage som inte är ordentligt fyllda se över sin marknadsföring och/eller prissättning.

Peter Santesson har skrivit om alternativen vid platsbrist i trafiken, förbud, köer eller avgifter.

[uppdatering: den vanligtvis skärpte Johannes Forssberg har bloggat om saken i Expressen, där har han dock fått för sig att NMvW:s överklagan gjorde "intryck på Stadshuset, som genast sänkte priset igen."

Johannes. Som du kanske känner till, är kommunen skyldig att följa Förvaltningsrättens beslut. Stadshuset "tog inte intryck", de fick en order. Jag skulle gärna påpeka detta för dig på Expressens blogg också, men Expressen har stängt av kommentarsfunktionen...]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om trafik, juridik, politik, parkering, stockholm, östermalm

Pudel från P1

Modereringen av sr.se:s tråd om Frida och Kluvet Land har nu återgått till mer rimliga nivåer och de flesta inlägg som försvann har kommit tillbaka.

Eric Rosén på Nyheter24 tyckte sig i en artikel idag se ett förakt mot Frida Martinsson och visade hur mycket han respekterade henne genom att i artikeln konsekvent omnämna henne som ”Frida Andersson”. Sydsvenskan har slutligen uppmärksammat kritiken mot reportaget i P1. Den är enligt tidningen ett utslag av dumhet gränsande till ondska och behöver inte beaktas. Kristian Lundberg säger sig ha läst igenom kommentarer på sr.se i ett par timmar och sett ett ”hat” som ”har ingenting med fakta eller sanning att göra”. Han ger dock inte ett enda exempel eller citat, och nämner absolut inga namn, skulle han nämna ett namn skulle ju tidningen vara tvungen att ta in ett bemötande av hans påståenden, och så kan man ju inte ha det.

Vad som än blir sagt om denna förbannade bostadsrätt så har drevet redan fällt sin dom – och den lyder som vanligt – det finns inga fattiga i Sverige och skulle det finnas så är de uppfunna av Sveriges Radio och Mona Masri.

Jag tvivlar på den teorin.

Jag tvivlar på Lundbergs förmåga att se världen på något annat sätt än som han redan bestämt sig för att den ser ut. Det hade för övrigt varit bra att kunna kommentera eller länka från den artikel som spyr galla över det nät som den inte begriper, men den möjligheten ges inte.

För att påminna Lundberg vad frågan handlar om citerar jag från nätet användaren w.nelson på Flashback, kanske en av mottagarna av Sveriges Radios 2011 instiftade journalistpris, Årets Medieorm.

Journalistik handlar om att förmedla en verklighet till en allmänhet som annars inte hade kunnat ta del av informationen. Framförallt inom public service borde det finnas en ambition att ge en objektiv (så långt det är möjligt), balanserad och korrekt bild av de händelser som man ämnar att skildra. Att tumma på någon av dessa grundvalar innebär att trovärdigheten sänks eller går förlorad.

Det hade varit fullt möjligt att genomföra och publicera Fridas historia med tilläggen att hon tidigare har jobbat på Sveriges Radio, var/är bekant med reportern Mona och att hon äger en bostadsrätt. Skillnaden är att framtoningen och fokus av reportaget hade blivit än annan – om än mindre dramatisk. De ansvariga utgivarna upprepade sitt mantra ”vi ville visa en bild av vad som händer när telefonen slutar ringa”, men istället ville de skruva upp historian genom utelämna information.

Programmet hade kunnat handla om att man tvingas sälja sin lägenhet när efterfrågan på arbetskraft sjunker, eller när hälsan tryter (men ändå kan åka skateboard). Vilka problem man står inför när man söker bostad utan fast anställning. Vilka krav som ställs när man tvingas ändra sina (mat)vanor för att man inte har råd att äta som man gjort tidigare. Osv. Man hade kunnat ge en bild av hur en ”vanlig tjej” drabbas av marknadsekonomins konjunkturer.

Men genom att utelämna fakta, och i efterhand försöka mörka/ljuga om de faktiska förutsättningarna, skiftar fokus till något helt annat – debatten handlar inte längre om vad som händer ”när telefonen slutar ringa”, den handlar istället om trovärdighet och om vilken agenda journalister, reportrar och ansvariga utgivare har. Vilket i sig säkert är nyttigt, men med allra största sannolikhet inte meningen med programmet… Epic fail.

Så, nej, Kristian Lundberg, kritik av dålig journalistik är inte ”hat”, det är kritik av dålig journalistik. Och det finns journalister som faktiskt begriper det: Cecilia Bodström är chef för P1, i dag intervjuas hon i en artikel på Second Opinion, P1-chefen betonar vikten av transparens. Hon erkänner utan omsvep att P1 gjort fel .

- Om det finns en relation mellan den som intervjuar och den som blir intervjuad, då tycker jag att man ska tala om det. Det är en principiell fråga, säger Cecilia Bodström.

Vad är då definitionen på en relation i det här fallet?
- Det är jättesvårt att säga exakt, det måste avgöras från fall till fall, men en grundregel är att alltid vara så öppen som möjligt. Den reporter som hamnar i en bedömningsfråga om relationen till en intervjuad kan ifrågasättas bör tala med sin närmaste chef.

Enligt Cecilia Bodström hade den aktuella reportern och Frida medverkat i samma produktion vid tre tillfällen:
- De hade vid tre tillfällen varit i samma produktion, och kanske skulle de ha berättat om detta. Men en sak som komplicerar det hela är att det fanns skäl att överväga att skydda Fridas identitet, och det har i efterhand visat sig att hon har fått utstå mycket hårda ord på olika nätforum.

Cecilia Bodström konstaterar att man i förväg utförligt diskuterade frågan om man skulle berätta att Frida ägde en bostadsrätt och kom till slutsatsen att inte göra det. Det viktigaste, menar Cecilia Bodström, är att man tagit den frågan på allvar och gjort ett ordentligt övervägande.
- Redaktionen kom till slutsatsen att inte berätta om bostadsrätten, men det skulle varit bättre om de berättat, säger Cecilia Bodström.

Cecilia Bodström betonar vikten av transparens. Helt klart har antalet ögon som granskar Sveriges Radio ökat och det tar allt mera tid och tanke att föra dialog med omvärlden om hur nyheter och inslag kommer till.

- All mediegranskning är bra och om du jämför med för tjugo år sedan har attityden på redaktionerna förändrats. Förr låtsades man inte om att det fanns problem att diskutera, att medierna själva är en maktfaktor som ska tåla granskning, menar Cecilia Bodström.

Aj! ”Den reporter som hamnar i en bedömningsfråga om relationen till en intervjuad kan ifrågasättas bör tala med sin närmaste chef.” Låter inte riktigt som det har skett… Hade det skett hade inte radion varit totalt oförberedd när kritiken kom och därför försökt komma undan med rena osanningar. Den underlydande som gav kanalchef Cecilia Bodström underlaget till denna kommentar -

RE:Får vi ett svar?
Nej, Frida och Mona Masri kände inte varandra.
De har under en kort tid, tio dagar, arbetat på samma arbetsplats, Sveriges Radio i Malmö. Däremot arbetade de inte på samma redaktion.
En gång har också Frida varit gäst i det program där Mona var programledare.
cecilia bodström, kanalansvarig P1,2012-05-05 15:57

- fick nog veta att hen levde.

Det finns ett par detaljer att anmärka på. Det verkar märkligt att faktumet att Frida och Mona arbetat ihop skulle mörkas med hänvisning till anonymiteten. Frida framträdde med förnamn, på bild och på film och hade redan en stor egen nätnärvaro, att hon skulle identifieras ändå borde det inte rått minsta tvivel om. Sedan kan man undra vad som menas med ”vid tre tillfällen varit i samma produktion”. Som jag skrivit så handlar det ju om minst fyra dokumenterade dagar i samma studio.

Men huvudsaken är att kanalchefen faktiskt säger att det var legitima frågor som ställdes, att mediegranskning är bra och att P1 handlat fel .

Undrar vad kritikkritikerna skall säga om Cecilia Bodström nu?

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om public service, p1, p3, kluvet land, journalistik, media

P1 trampar djupare i klaveret.

Som jag skrev i det första inlägget är det inte Frida Martinsson som skall klandras för det journalistiska haveri som Sveriges Radios Mona Masri begått med godkännande av sina chefer.

Kanalledningen på P1 har börjat känna av kritiken och har nu tagit över försvaret av programmet för att skydda sin reporter, hon är nu borttagen som kontaktperson för sitt program. (Frida Martinsson får dock klara sig själv)  Nu är det skademinimering som gäller, reporterns och kanalens ansvar skall förringas. På SR:s hemsida svarar Kluvet lands projektledare Ulla Svensson, kanalansvarig på P1 Cecilia Bodström och programmets ansvarige utgivare Louise Welander:

Varför berättade ni inte att Frida bor i en bostadsrätt?

– Vi valde bort det för att vi tyckte att det inte hörde hemma i berättelsen om hennes situation som ung och arbetssökande i Malmö. Vi ville visa hur utsatt man är som timanställd och vad som snabbt kan hända när telefonen slutar ringa. Spiralen nedåt kan gå väldigt fort. Det var det vi ville fokusera på.

Läs det där en gång till: Vi valde bort den för att vi inte tyckte det hörde hemma i berättelsen…

Men om hon säljer den och köper en billigare?

– Eftersom Frida i dag har en väldigt låg månadsavgift så är det inte säkert att det skulle bli billigare. Det finns också en risk att hon inte skulle få ett nytt lån och att hon inte skulle bli godkänd av en ny bostadsrättsförening eftersom hon saknar fast jobb.

Jag länkade i mitt första inlägg till en lika stor bostadsrätt några pendelstationer ut från Malmö centrum. Den skulle kunna betalas kontant och ändå ge mycket pengar över. Månadskostnaden skulle gå ner från 3700 till 2554 kronor. Vad gäller att hon saknar fast jobb gjorde hon det också då hon köpte sin nuvarande bostadsrätt.

Ytterligare en fråga som har dykt upp är om Mona som har gjort programmet och Frida är kompisar.

– Nej, de är inte kompisar, inte i verkligheten och inte på facebook. Frida har varit timanställd också på Sveriges Radio. Under 2008 jobbade hon cirka tio dagar och 2009 likaså. Då jobbade även Mona på Sveriges Radio, men de kände inte varandra. En gång var Frida gäst i Din Gata när Mona jobbade där som programledare.

Som Henrik Alexandersson brukar upprepa: ”ljug inte om sådant som går att kontrollera!” För de arbetade inte bara på samma företag, de arbetade i samma program. Mona var Fridas chef på ”Din gata”. Bara i november 2008 gjorde de minst fyra program tillsammans: 10 november, 11 november, 12 november och 18 november, här finns bild också. Enligt Svensson/Bodström/Welander arbetade Frida på P3 även 2009, de skriver inte var, men det bör ha varit på Din gata även då. Mona Masri slutade på Din gata och P3 i augusti 2009.

Frida Martinsson var med i Din gata 15 januari 2010. en vecka i maj och vidare 7 sep, 6 okt, 22 nov, 23 nov, 24 nov, 20 dec, 21 dec, 27 dec och 28 dec, hon arbetade på ”Din gata” i P3 så sent som i januari 2011.

Det är alltså fullständigt klart att Frida Martinsson har stark anknytning till Sveriges Radio och att hon är mycket mer än flyktigt bekant med reportern Mona Masri. Antingen ljuger ansvariga chefer på P1 rätt ut eller så har de blivit medvetet vilseförda av sina underlydande. Övningen för dagen blir att fundera på vilket som är värst för kanalens rykte.

Tidning som håller på P1: Nöjesguiden. Tidningar som är kritiska till P1: Trelleborgs Allehanda, Smålandsposten, Svensk Tidskrift. Peter, Maria och Hans har bloggat. TV4 Nöjesmorgon har haft Frida Martinsson som gäst. Tack till Google cache, och de prisbelönta grävarna på Flashback för input.

[uppdatering: Kommentera gärna på P1:s kommentarsfält för programmet, kritiska inlägg försvann tidigare i rasande takt men det verkar ha lugnat ner sig, frågan är om det beror på ändrad policy eller frånvarande moderatorer. [edit: nu försvinner de igen, speciellt raderas länkar till kritik, som den här sidan och tidningsartiklarna ovan] SR:s kommentarsregler har lämpligt nog en generalklausul:

Dessutom förbehåller sig SR rätt ta bort sådana inlägg som strider mot övrigt regelverk eller på annat sätt kan skada SRs trovärdighet.

Så… praktiskt… Eftersom alla påpekanden om missgrepp från SR skadar deras trovärdighet. Fri radio!

Men SR har inte bara tagit bort kommentarer. Ansvariga från SR har också skrivit egna:

RE:Skäms ni inte?
Hej Arne,
alla våra program dubbelkollas av en redaktion. Så också detta program.
Det är alltid många svåra val att veta vad man ska ta med. Så var det den här gången också, vi diskuterade i många timmar. I efterhand tycker vi att vi borde ha berättat om att Frida bor i en bostadsrätt.
Läs gärna om hur vi tänkte.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4091&artikel=5093189

Cecilia Bodström, kanalansvarig P1,
2012-05-05 16:31

Kanalansvarig säger rätt ut att beslutet var mycket genomtänkt och ansågs av ledningen ligga i linje med kanalens uppdrag om saklighet och opartiskhet.

Det var först då de möttes av massiv kritik som de erkände att de mörkat uppgifter för att få till det budskap de ansåg var ”rätt”. Vilket naturligvis reser frågan: Vad mer är det P1-ledningen anser inte passar in i de historier vi får oss till livs? Jag är luttrad, men detta är faktiskt allvarligt. Det handlar om P1. P1! Inte om någon obskyr webmusikkanal utan om svenska public service själva flaggskepp… Vem kan man lita på?]

[uppdatering: Modereringen av sr.se:s tråd om Frida och Kluvet Land har nu återgått till mer rimliga nivåer och de flesta inlägg som försvann har kommit tillbaka]

[uppdatering: Borås Tidning skriver om vikten av att granska granskaren]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om public service, p1, p3, journalistik, media

På jobbet

Inlägget om Frida i Malmö och Sveriges Radio innebar nytt besöksrekord på bloggen, över 30000 besök igår. Inlägget har i skrivande stund 274 delningar på Twitter och över 4000 delningar på Facebook. Sedan det skrevs har både Frida och SR svarat på läsarfrågor, jag kommer att följa upp det i ett nytt inlägg när jag får tid, vilket inte blir förrän tidigast sent i kväll. Är på medarbetardag på jobbet hela lördagen. Återkommer alltså i frågan.

Fattiga Frida förmögen

I tisdags, på första maj, sände P3 P1 ett program i serien ”Kluvet land”. En deprimerande historia berättades av Mona Masri:

Frida är 25 år och har jobbat på krogen sedan hon var 14. Hon har serverat, diskat, städat, blandat drinkar och suttit i kassan.
Frida behöver tre olika jobb för att pengarna ska räcka till mat och hyra. Men hon vet aldrig när hon ska jobba. Oftast blir hon inringd på ett par timmars varsel. Fast anställning har hon aldrig varit i närheten av. Nu ringer telefonen inte lika ofta; i flera veckor är den tyst.
Fridas stjäl toapapper på restauranger och börjar sälja sina möbler. Hon har inte råd med mat och rasar i vikt. Hennes stora dröm är att bli barnprogramledare i tv, men om inte telefonen ringer snart kommer hon att bli hemlös.

Det låter ju förskräckligt, varför får hon ingen hjälp från Soc? Programmet orsakade planenlig upprördhet i sociala medier över det Nya Kalla Sverige. Aftonbladet följde i går upp med en artikel betitlad: Hon har inte råd med mat. Där kunde man chatta med Frida (det kan man också göra i morgon, på P3 kl 11):

 Frida: [...] Jag tycker det är konstigt att jag och så många betalar skatt men när hjälp behövs så finns den inte. Jag bor i en bostadsrätt på 33 kvm. Det var en hyressrätt som de gjorde om. Om jag säljer den – var ska jag bo i så fall? Men jag måste hyra ut den nu.
Kommentar från Henrik
Vad har du för utgifter per månad?
Frida:
Lån + avgift =3700. El 300. CSN-lån ca 1600, tv-licens, 519 kronor. Drygt 6000 kronor i fasta utgifter alltså.

CSN-lån på 1600? Det låter mycket på en inkomst som i Aftonbladet anges till ”mindre än 60000 om året”. CSN kan sätta ner avgiften om inkomsten minskar, fram till Frida fyller 49 kan hon få årsbeloppet nedsatt till fem procent av årsinkomsten. Vilket alltså skulle bli 3000 kronor, per år. Det blir 250 kronor per månad. Men det krävs förstås att man skickar in en ansökan.

Tv-licensen är 519 kronor per kvartal, inte per månad. Per månad blir kostnaden 173 kronor

Nu är de fasta utgifterna nere på 3700+300+300+173 = 4473.

Det blir ju mer att röra sig med, sedan kan hon säkert äta mer ekonomisk och nyttig mat än den bacon, choklad, popcorn och creme fraiche som stod som exempel i Aftonbladetartikeln. Dock, bostadskostnad på 3700 plus försörjningsstödsnorm på 2920 3840 blir 6620 7540 och hon tjänar enligt uppgift mindre än 5000 i månaden, man kan undra varför Socialen inte hjälper henne med mellanskillnaden. Det är något som inte stämmer.

Vänta nu Frida, det var något du sa i chatten…

Var sa du att du bodde sa du?

I en bostadsrätt. Som ligger i centrala Malmö, nära Konserthuset. Tittar man vad andra lägenheter i samma läge går för så borde den kunna dra in en knapp miljon. Eftersom den köptes för 486328 kronor blir vinsten sådär en halv miljon. När banklånen är betalda och skattmasen tagit sitt finns alltså 400000 kvar (plus den kontantinsats hon gjorde då hon köpte den). För 250000 betalar man enkelt en ny etta i förort kontant och har därefter pengar över för att försörja sig på försörjningsstödssnormen i två år, Frida verkar ju rätt försigkommen så vid det laget bör hon antingen ha fått sitt drömjobb som barnprogramledare på SVT, hittat ett jobb som inte är som barnprogramledare på SVT, eller kommit in på en utbildning.

Nämnde jag förresten att Frida Martinsson och Mona Masri, ja, hon som gjorde programmet, är gamla arbetskamrater på P3 i Malmö?

Det gjorde nämligen inte någon av dem. I programmet sa Mona att hon stött på Frida i kroglivet och därefter gjort programmet ingen är vän med en fattig.

Poor Little Rich Girl, foto: Facebook

Eller, ja, 999 stycken då.

[uppdatering: Texten under bilden följer direkt efter den titel på radioprogrammet som satts av SR och är alltså en kommentar till denna. Det är en kritik av SR, inte av Frida, vilket en del har uppfattat det som]

Det är inte kul för någon att ha förslitningsskador, eller att tvingas sälja sin lägenhet mitt i stan för att flytta en bit längre ut. Och att Frida Martinsson försöker framställa sig som maximalt utsatt och orättvist drabbad för att bli känd, och därmed på något sätt kunna landa drömjobbet, är förståeligt. Mindre förståeligt är hur Mona Masri så missbrukar sin ställning för att gynna en kamrat och samtidigt framställa det sociala skyddsnätet som sämre än vad det är. Oacceptabelt är att ledningen för P3 SR Malmö, som naturligtvis känner till kopplingen mellan de två kvinnorna, låter Mona Masri hållas. Men det stannar inte vid P3 SR. Sydnytt tar inte med ett ord upp omständigheten med bostadsrättslägenheten i sitt hemma-hos-reportage hos Frida i kväll.

Och så står det såhär: ”Utredningen visar att du INTE är berättigad till ekonomiskt bistånd….”, läser Frida i Sveriges Radios dokumentär.

Reportern frågar inte varför.

Radiochefen Mats Svegfors bedyrar att faktumet att de rödgröna partierna är extremt överrepresenterade bland journalisterna på SR och SVT inte spelar någon roll för rapporteringen. Jag tvivlar. Men ett lika stort problem som den mycket skeva politiska fördelningen är den oerhört homogena sociala sammansättningen i journalistkåren, en medelklass som umgås med varandra och bor i städernas attraktiva citykärnor. Inte så konstigt om de anser det vara en mänsklig rättighet att få äga en lägenhet mitt i innerstaden fast man inte har råd att betala räntan på lånet. Det finns sannerligen de som har det svårt på riktigt, men media gillar de som är pratglada – utan att inse att det sällan rör sig om samma personer.

Om någon i public service eller några andra media bryr sig om att granska sina kollegor skall bli intressant att se.

[uppdatering: credd till Erik Lakomaa som uppmärksammade mig på bostadsrätten]

[uppdatering: Jag har blivit uppmärksammad på att jag skrivit fel belopp i riksnormen för försörjningsstöd, bakgrunden är denna: För ensamstående är riksnormen 2920 kronor. Det tillkommer också 920 kronor i ”gemensamma hushållskostnader”, om man räknar med att Frida bor ensam i lägenheten, vilket inte är helt klart, det är nämligen en person till skriven där:  Jag funderade på om jag skulle räkna försörjningsstödsnorm på en eller två personer. Är de samboende eller ej? Är de det så har den andra personen försörjningsansvar för Frida. Då måste jag veta vad den andra personen tjänar för att överhuvud taget kunna avgöra om det finns rätt till försörjningsstöd. Och även om den andra personen inte har försörjningsansvar så betalar denne kanske en del av boendekostnaderna. Till slut valde jag att utelämna den extra personen helt i räkneexemplet men då föll de ”gemensamma hushållskostnaderna” bort i hastigheten.
Då blir skillnaden mellan inkomst och utgifter ännu större, men jag hade redan konstaterat att den var så stor att Frida hade haft rätt till försörjningsstöd om det inte fanns andra faktorer än inkomsten som talade emot.]

[uppdatering: Frida har efter att reportaget sändes berättat i TV4 Nyhetsmorgon att hennes syster bor hos henne. Hon berättade däremot inte om systern bidrog till boendekostnaderna/hushållsutgifterna och reportern frågade inte heller.]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om public service, p3, sydnytt, journalistik, media